Emiliten

Raglanfunderingar

2012-01-27T23:06:00.000+01:00

Foto: S

Kära läsare! Jag är förbluffad över att ha publicerat en bild av mig själv i köpeklänning. Det här är minsann ingen modeblogg! Inte är klänningen särskilt modern heller, jag köpte den på rea på Noa Noa 2009 och har inte använt den särskilt ofta på sistone. Bilden avslöjar brutalt att jag borde valt ljusare strumpor. Hursomhelst, den är naturligtvis tagen för att fira Frocking Friday, inget annat. När jag nu har tagit den passar jag på att reflektera lite över det här med raglanskärning. För ungefär ett år sedan började jag mitt sökande efter ett passande raglanmönster, eller snarare singoallor, någon som minns? Det började med en katastrof och så småningom hittade jag till Lila Tuellers mönster och en Oniontunika som passade fint. Men jag blev inte helt såld. Det kanske beror på materialval mer än mönster?

Lila Tuellers singoalla har jag bara sytt i kortärmat. Den första blev helt felskuren och jag har inte burit den ofta. Den andra må se helt okej ut på bilden (tycker jag i alla fall) men jag trivs inte särskilt bra i den. Tyget nopprar sig lätt och volangen nedtill känns helt onödig. Jag är kanske ingen volangtjej, när det kommer till kritan. Note to self. Ett annat problem är att just den här passar bäst till jeans, och allvarligt, jag har inga snygga jeans. Att lägga på inköpslistan (jag tänker inte sy ett par jeans själv, faktiskt). I vilket fall så ska jag nog ge det här mönstret en chans till.

Raglantunikan/klänningen från Onion blev fin i stramt grått linne och intressanta detaljer. Men vet ni vad, jag har knappt använt den alls. Jag funderar allvarligt på att slakta den och sy en Tova Top av den. Om tyget räcker. Mönstret har jag sålt, det kändes inte rätt för mig. Fast det fanns som sagt fina detaljer.

Ytterligare en raglanblus som borde få en chans till är den från boken Sew Liberated. Den här gillade jag i två veckor ungefär, sen blev den liggande och har sedermera förpassats till återanvändningshögen. Men jag gillar verkligen raglanskärningen och funderar på att kombinera den med något annat mönster.

Burdas tunika från 05/2010 är väldigt lockande också. Men den är kimonoskuren, med söm som går från axeln och utmed hela ärmen. Jag brukar inte gilla det. Men ska kanske testa i alla fall.

Två flugor i en smäll

2012-01-24T23:02:00.000+01:00

Kära läsare! Jag gillar att sy tygblöjor, och jag gillar att brodera. Känns inte som en helt självklar kombination, men till ytterbyxor passar väl ett broderi fint? Den här brallan i fattycakes NB broderade jag med ullgarn i blommor inspirerade av ett av väskbroderierna (!) i 20 Floral Bags to Make. Det var ganska länge sedan jag började på den men det var inte broderiet som tog tid utan monteringen, den hamnade på hög när broderiet var klart. När jag senare sydde ihop den kliade jag mig ordentligt i huvudet. Hur kan det här vara NB, den är ju jättestor? Jag mätte och kollade mot mönstret och jo, det ska vara NB, jag har bara lagt till lite sömsmån efter som det är en ytterbyxa. Det mysigt rosa yttertyget är ett kläde från Korps Ravencraft som jag köpte på Syfestivalen för två år sedan. Fodret är ullinterlock från Alanas coop. En ullbralla till blev det, i samma modell och storlek, blått kläde, utan broderier. Båda finns i min Epla-butik.

Så gick det med det pompombandet

2012-01-22T20:00:00.001+01:00

Kära läsare! Hör min varning: man ska tänka sig för var man syr fast ett pompomband. I alla fall om bandet är av totalt okänd ålder, ursprung och kvalité. Ovan ett par modellbilder på en av de frottétunikor jag sydde färdigt i höstas. Som ni ser saknar den främre delen av tunikan sina ursprungliga tygbollar. Dessa har nogsamt plockats bort av tunikans underbara ägares flitiga fingrar och nyttjas numera som mat åt gosedjuren. Någon gång, när jag ids, ska jag klippa av de bollar som finns kvar på tunikan. De kan gott gå till gosedjursrestaurangen, de med.

Tant Grön devolangiserad

2012-01-20T22:04:00.000+01:00

Kära läsare! Mitt andra inlägg i Frocking Fridays får bli den här gröna velourklänningen som jag snabbt döpte till Tant Grön. Det är den absolut grönaste klänningen jag har. Tyget kommer från Myllymuksut och i halsen finns en spets från Apidae och en smal, ojämn grön volang i bomullsstuv från Läkarmissionen. Halsringningen experimenterade jag lite med, den blev lite sned men det får duga. På det hela taget är jag i alla fall nöjd med klänningen.

Mönstret är Stoff och Stil 23059 - samma som den här och den här. Det funkar till både vävda tyger och trikå. Intressant att se hur olika det blir! Den kan sys med huva också, och efter att ha sett Krajamarias fina tunika är jag jättesugen på att sy en liknande i det här mönstret. Det får ligga på önskelistan.

Och hur var det med devolangiseringen då? Jo, först experimenterade jag ordentligt med volanger. Maken tyckte det såg ut som en fetsklänning på grund av volangerna så jag bar den på ett par fester. Det må hända att det såg festligt ut, men det var väldigt opraktiskt (långa ärmvolanger hamnar gärna i soppan) och jag kände mig inte helt till min rätt i klänningen. Som en filifjonka på partyhumör, ungefär. Och är det inte lite mysdress över den? Volangerna fick åka. Själv känner jag mig mer hemma i den devolangiserade varianten. Se nedan och döm själva!

Stoff och stil i svart och spets

2012-01-16T20:00:00.005+01:00

Kära läsare! Detta är mitt andra försök med 23059 från Stoff och Stil. Jag köpte faktiskt ett mönster till, i min storlek. Det svarta tyget är en fantastisk poplin från Sonjas Textilateljé, jag vill ha mer! Jag rockade loss ordentligt med volanger och spetsar den här gången. Ärm- och kjolvolangerna kommer från en gardinkappa (en sån där riktigt kitschig som man hittar kilovis av på t.ex. Läkarmissionen), spetsen i urringningen från Apidae. Det var väldigt roligt att sy den. Den passar till olika stilar, tycker jag. Sätt på en vit hätta och jag platsar som guide på Hallwylska. Med min vita spanska sjal blir jag snarare en cantaora de flamenco. Men jag känner inte riktigt att det här är en klänning jag skulle ha på jobbet (inte ens på en fredag). Jag får väl ha den när jag är på museum och barnkalas och sånt som småbarnsföräldrar ägnar sig åt i helgerna.

Frocking Friday. Ojdå.

2012-01-13T22:05:00.000+01:00

Kära läsare! Vad är det jag har gjort? Jag blev inspirerad av Medea - man blir lätt det - och fick för mig att gå med i Frocking Friday på FB. Varje fredag ska man ha klänning på sig - och fota och publicera. Absolut ingenting som förvärvsarbetande småbarnsmammor ska ägna sig åt, för när, säg när ska man fotografera? Och var, i vintermörkret? Ner i källaren på morgonen, ställ in kameran på glödlampsljus, kameran får stå utanför syrummet för annars kommer bara halva jag med på bilden (vi har inte så stort), syrummet fullproppad med jox men jag får tränga mig emellan, tror ni att jag fixar det här eller?

Måste du få ihop 52 klänningar då?, undrade maken. Nej, jag tror att man får använda samma klänning varje fredag om man vill. Det behöver inte vara hemsytt heller. Men jag börjar med min tajta manchesterklänning som jag trivs så bra i. Ses snart!

Tova #3

2012-01-05T19:27:00.000+01:00

Tredje Tovan klar! Den här fick rätt storlek och klänningslängd, fast jag tycker mest att det är tunikalängd på den. Tyget känner ni nog igen från förra årets Stoff och stil-kollektion. Jag sydde besparingen i dubbelt tyg, aviga mot aviga, eftersom insidan syns då kragen faller ut. Nöjd!

Tidigare Tovor är bebloggade här och här.

Kalikåprickar på mina ungar

2012-01-02T23:13:00.000+01:00

Kära läsare! Jag hoppas att ni inte blev besvikna när ni insåg att den söta bebisen i det förra inlägget inte var min. Min lilla går själv, talar själv, låstas läsa själv, använder inte tygblöjor och kan inte längre ställa upp som mannekäng. Däremot går det åt byxor galore. Hon är nämligen i den för föräldrar välkända fasen "slutat med blöja men inte riktigt börjat med toa". Hon är nära målet - "Jag är en stor tjej!" - men det går åt en och annan muddbralla på vägen. Jag har sytt några stycken, obloggade, men väl tvättade vid det här laget.

Några julklappar tänkte jag inte sy. Sådant skapar prestationsångest och sista-minuten-stress. Sådant ska vi inte hållas med i fridens förort. Men när jag skulle köpa julkläder åt tjejerna var allt fint utplockat i deras storlekar. Jag fann ett par röda tunikor men jag ville inte ha dem. Jag ville inte köpa något rött till jul, som man använder en gång och som man är dödstrött på en vecka senare, vem vill klä sina barn i rött i januari? Efter mycket sökande fann jag ett par vita trikåblusar. "Har du köpt kläder mamma?", sa den stora. "Jag vill ha något med rött i!". Ehrm. Okejrå.

Jag hade ett rött tyg i källaren. Ett kalikåtyg, röd velour med svarta prickar, som jag impulsköpte för fyra år sedan, på den tiden jag inte ens visste att man måste ha en särskild sorts symaskinsnål för att sy i stretchtyg (jag var övertygad om att det var symaskinen det var fel på, eller snarare att det fanns ett magiskt förhållande mellan mig och symaskiner som gjorde att tråden trasslade sig när jag nuddade vid maskinen). En meter kanonfint kalikåtyg räckte till ett par muddbrallor, fritt sydda efter ett Ottobremönster (jag minns inte vilket), och en muddkjol sydd utan mönster. Det gick ganska lätt och plaggen sitter bra - det har hänt en del på syfronten de senaste fyra åren. Tyget är tätare och styvare än de andra velourtyger jag testat från Myllymuksut och Mjuka tyger. Jag vill ha mer av det! Det röda tyget med svarta prickar är så rackarns fint att jag mycket väl kan tänka sig att klä mina barn i det i januari, februari, mars och möjligtvis även april. Nåja - jag kan klä den lilla, ibland i alla fall - den stora väljer själv. Här poserar hon i soffan och låtsas att hon talar i telefonen. På grannens tak ser man skymten av något som eventuellt, kanske, med lite fantasi, skulle kunna vara lite snö.

Kolla bebisen!

2012-01-01T10:00:00.001+01:00

Kära läsare! Emiliten har burit sin sista tygblöja, men tack och lov finns det nya små människor som får klä sig i Emilitenblöjor. Särskilt passande med en bild på en liten modell såhär första dagen på året, eller hur? Den här blöjan har fått åka ända till Costa Rica (!) för att sitta på den söta bebisen Em. Fler bilder på blöjan och ännu fler på Em finns på här. Tack Ems mamma för att jag fick använda bilden!

Oväntad ros och förväntningar

2011-12-30T23:04:00.000+01:00

Kära läsare! New Dawn skulle vara en lättskött ros, hade jag hört, så det var en av de första plantorna som fick flytta in hos oss. Det visade sig vara en rätt kinkig ros. Den sköter beskärningen själv genom att frysa ner så mycket att det bara blir en pinne kvar om våren. Sen kommer det fyra rosor i juli som blommar i fem timmar vardera. Den verkar faktiskt inte trivas så bra. Men nu, den mörkaste tiden på året, slår det helt plötsligt ut en enda blomma som har stått i fem dagar och inte visar några som helst tecken på att vissna. Vilket egensinnigt exemplar.

Nu får den lilla rosen symbolisera slutet på året. Julen har varit behaglig och väldigt rolig. Jag har en hel del obloggat och vet inte riktigt i vilken ordning jag ska ta det. Har även funderingar på vilken riktgning sömnaden, och bloggandet, ska ta under 2012. Vad är roligast att sy? Blogga mer eller mindre? Blogga om annat än sömnad? Kanske gå över till engelska? Det blir nog enklast möjliga: likadant som förut. Bloggandet, alltså. Då det gäller sömnaden har jag lite ambitioner, eller snarare förhoppningar, inför 2012:

- Brodera mera. Bara för att jag tycker om det. Jag har planer på att utmana mig själv i en bloggutmaning där jag ska göra ett litet broderi i månaden. Så att det blir färdigt. För det är ju så roligt att planera nästa broderi.

- SWAP. Sy med en plan. Jo. Nu har jag en rätt knasig garderob med rätt många plagg som jag inte använder. Dessutom är det orimligt många projekt som pockar i hjärnan - jag måste sovra. Dessutom är det roligt att planera.

- Sy åt barnen. De är min bästa fanclub, de älskar att få mammasydda kläder (det mellersta kan ha mycket specifika krav ibland, men det får man se som en utmaning) så de förtjänar att få lite sytid av mig.

- Hålla igång Emilitenshoppen. Så att fler kan unna sig fina tygbindor och tygblöjor.

Med dessa förhoppningar om framtiden vill jag avsluta 2011 i Emilitenbloggen. Och till alla läsare vill jag önska ett hälsosamt och kreativt 2012. Ni kära och nära som läser, familj och vänner, jag är så glad att ni tittar in! Och nyfunna bloggvänner och grannar och fantastiska underbara kunder och följare och läsare och ni som bara råkat hamna här - Gott nytt år!

Friends, dearest, all my readers - I wish you a happy new year!

Amis, chers lecteurs connus et inconnus - je vous souhaite une bonne nouvelle année!

Amigos, queridos lectores - os deseo un buen año nuevo! Abrazos!

Love from Jenny

Tova Top #2

2011-12-17T23:49:00.000+01:00

Nej, nu ger jag upp. Efter att ha väntat i veckor efter ett lämpligt tillfälle att plåta ute på balkongen infinner sig äntligen en ledig dag med tio minuters fototid, och då blåser det snöblandat regn därute. Varken kameran eller jag vill gå ut. Jag får foga mig och fotografera i min syateljé, det vill säga det rum som på husets planritning från 1954 är utmärkt som hobbyrum och som fungerar just så. Vi ägnar oss åt våra hobbies härinne: jag syr, dottern julpysslar och maken bakar. Nej visst nej, det gör han ju i köket. I källaren stryker han och putsar skor. Hur som helst, mest är det faktiskt jag som huserar härnere, med mina symaskiner och tyger.

Det blev en Tova Top till, i storlek L den här gången för den förra jag sydde i XL blev lite stor. Jag misstänker att den blev för stor för att tyget var krinklat och lite mer flexibelt, för den här blev i minsta laget, jag får inte riktigt så mycket rörelsefrihet som jag skulle behöva kring armarna. Det är dock bara jag själv som besväras av detta, det syns inte alls, så jag kan bära den här och det tänker jag göra. Jag stortrivs nämligen i den (så länge jag inte behöver lyfta armarna alltför ofta). Tyget kommer från min Läkarmissionen, ett viskostyg i superfina blålila färger och paisleymönster.

Tova Top är verkligen en fint mönster. Skärningen är hög i armhålan, vilket gör att den helt saknar den där tältkänslan som jag ofta kan uppleva med köpeblusar och -tunikor i min storlek. Lättsytt, även om jag allt för sena kvällar fått kämpa onödigt länge med detaljer som ärmslut och krage - är man trött blir detaljerna lätt sneda och är man inte nöjd med detaljerna så blir man det inte med helheten heller, det är bara att sprätta. Mitt stora misstag med den här blusen var skärningen. Jag kliade mig i huvudet då jag skulle sy ihop framdelen, vad är detta?, tills jag insåg att jag vikt den längs sidlinjen i stället för mitt fram då jag skar ut den (allt för sent på kvällen, förstås). Det var bara att skära upp längs sidorna och sy ihop mitt fram. Sömmen syns knappt, men det snodde någon centimeters sömsmån som jag skulle haft nytta av. Det blev lite trångt över magen. Jag räddade det genom att sy sprund i sidorna så att blusen hänger snyggt, fiffigt eller hur? Då syns det heller inte så mycket att mönsterpassningen i sidan inte stämmer. Sprundet gör sig fint med volangkjolen från Cream. Nedan på en galge syns ett Stoff och stil-tyg som är Tova Top #3, ärmarna och kragen (hu) ska sys på, sen är den klar!

Två frottétunikor

2011-12-03T22:32:00.001+01:00

Två frottétunikor som blev färdigsydda till Emilitens treårsdag. Det känns lite somrigt med frottétunikor men med långärmade tröjor funkar de nog på vintern också. Jag började sy dem i somras så de är tänkta som sommartunikor men det är väl bra om de kan användas redan nu! Den bruna har fickor. Mönstret är eget, tygerna är köpta på loppis och Tradera. De har blixtlås och mjuk infodring i bambustretchfrotté.

Ottobretrosor i vintagefrotté

2011-11-22T20:00:00.002+01:00

Visst är de söta! Jag sydde två av varje men två var i tvätten vid fotograferingen. Mönstret kommer från Ottobre 3/2011. Tygerna är vintage båda två. Det gula är ett helt fantastiskt tyg i tjock, tät frotté med fin lyster. Jag fick det av underbara, snälla och duktiga Annika med Juniblöjan. "Mamma sydde i det när jag var liten och jag tyckte att det lyste Emilitenblöja om den", sa hon (eller något i den stilen). Förlåt Annika, det blev ingen blöja, utan en rejäl trosa i stället, hoppas att det är okej! Det är nästan som träningstrosor i alla fall, jag har sytt grenfodret med bambufleece och den tar upp förvånansvärt mycket då lilla fröken glömmer att gå på toa. Det blåprickiga tyget köpte jag av en medlem i Sjalbarn och även det hade använts av mamman. Det är lite glesare, nästan så att det såg lite "skalligt" ut vid sömmarna, därför testade jag att hoppa över dekorationssömmarna på den ena blåa byxan. Den rosa Hilcomudden har jag köpt av Nea Nobelle.

Detta är faktiskt ett par förfärliga UFO:n, tygerna har legat utklippta sedan i somras! Det gick ganska fort att sy dem trosorna när jag väl kom igång, när man sytt dekorationssömmen är det bara att overlocka några sömmar. Fållsömmen har jag sytt med hemsymaskinens våffelsöm, betydligt enklare än tvillingnålen och minst lika snyggt.

Äntligen!

2011-11-20T18:00:00.002+01:00

Äntligen två saker!

1) Jag har sytt färdigt drygt 30 bindor. Det tog tid. Det kom lite annat emellan (några klänningar och sånt). Efter att ha sytt denna jättehög är jag väldigt tacksam över att jag inte är yrkessömmerska. Enformighet tar kål på lusten, jag lovar.

2) Jag har lagt upp alla mina tygblöjor och tygbindor på Epla (utom de som finns på Apelsin Gredelin). Nu blir det lättare att handla!

Bindorna har fått vara fotomodeller i tygbindeskolan. Irriterande nog så glömde jag att ta foton när jag knappade dem, så jag måste sy en till om jag ska kunna avsluta tygbindeskolan. För det duger väl inte att visa hur jag knappar en tygblöja? Nej, trodde inte det.

På min att-göra-lista nu:
Stretchklänning i samma mönster som den vinröda klänningen.
Blus och klänning i Tova-top-mönstret.
Ett par festklänningar.
Nåt kul åt ungarna.

Eller? Något säger mig att jag kommer att behöva prioritera.

Snabbfixad lampskärm

2011-11-18T20:00:00.002+01:00

Såna här projekt gillar jag. Man får en idé, fnattar runt lite i syrummet, sen är det klart. Ungefär. Lampfoten köpte jag på en loppis för några veckor sedan. Stomme till skärmen hade jag liggande i syrummet. Häromveckan fick jag ett infall, tog ett krinklat bomullstyg från Läkarmissionen, klippte till en remsa och sydde ihop den till ett rör. Sen sydde jag kanaler i båda ändarna. Trädde resår i den ena änden och trädde på lampskärmen. Sen trädde jag resår i den andra änden och drog åt så att tyget satt spänt över skärmen. Sen limmade jag fast spetsarna med temporärt sprejlim (finns hos Bibbi) och slutligen tråcklade jag fast dem för hand. Den ser lite trevligt slarvig ut och spetsarna får eget liv när man tänder lampan.

Jag hann inte blogga den innan jag såg att Hönapöna gjort en ungefär likadan lampa ungefär samtidigt, jättefin. Idén är alltså inte helt originell, men den är bra! Och jag säger som hon, jag blir glad när jag ser den. En närvarande påminnelse om att allt inte behöver vara svårt här i livet.

Min vinröda klänning

2011-11-16T14:35:00.000+01:00

Höstförkylning. Nu är jag alldeles förfärligt less på att vara förkyld och ynklig och tröstar mig med att skriva lite om min nya manchesterklänning. Jag tycker så jädrans mycket om den! Bilden ovan tycker jag inte alls om, halsbandet är helt fel till klänningen och det är alldeles för kallt att gå i sandaler (det var visserligen inte så kallt när bilden togs för någon månad sedan), men det blir aldrig av att jag tar en ny bild. Ni vet hur det är med favoritplagg, de åker på så fort de är torra och sen åker de ner i tvätten och om man eventuellt har en stund över till att fotografera så är det beckmörkt inte.

Klänningen sitter ganska tajt till skillnad från alla vida tunikor jag skaffat på sistone och till min stora förvåning så trivs jag i det. Det är Stoff och Stil igen, både mönstret och tyget. Storlek 42 den här gången. Ni minns den där andra klänningen jag sydde från Stoff och Stil, som blev för stor? Bäst att ta en storlek mindre, tänkte jag den här gången, och det var dumt gjort. Den satt väldigt tajt först, jag har lossat lite på insnitten och utnyttjat sömsmånen maximalt. Att jag inte tänkte på att ta lite extra sömsmån när jag valt den mindre storleken! Det sitter bra till sist, i alla fall. Manchester är ett väldigt trevligt material som formar sig på ett snällt sätt. Jag kommer definitivt att sy mer i manchester.

Redan nu pågår nästa projekt i samma mönster, med stretchtyg den här gången. Jag väntar bara på att få tillfälle att köpa tråd i rätt färg. Och att få ork att sy. Och ja, jag har klippt mig. Tjingeling!

Sy tygbindor: smygsöm

2011-11-07T21:43:00.001+01:00

Det här momentet är kan verka jobbigt, men det är faktiskt väldigt trevligt med lite handsömnad som avbrott. Sätt dig bekvämt, sätt på radion, trä synålen och njut av lite handarbete!

Det hade förstås varit pedagogiskt med en tråd i avvikande färg, men då skulle jag ha fått sy en binda bara för det här inlägget, och där går gränsen för hur pedagogisk jag kan vara. Sömmen ska bli osynlig och då måste man förstås ta en tråd som går i färg med tygerna.

Hur som haver, börja med att slå en knut på tråden och för in nålen inifrån bindan, i det ena tygets sömlinje, så att knuten hamnar ungefär vid den yttersta maskinsydda sömmen. Lägg märke till hur jag (som är högerhänt) för nålen från höger till vänster, jag syr alltså från vändhålet.

Sen vänder jag på bindan så att jag syr mot vändhålet (som ju ska sys ihop). För ned nålen i motsatta tyget och för upp den igen cirka 3 mm i syriktningen.

Nästa stygn går in i motsatta tyget, tråden ska gå rakt över hålet (inte lite snett framåt eller bakåt, då syns tråden när du är klar). Sy ett 3 mm långt stygn igen. Jag nyper lite i bindan för att se precis var jag ska sy.

Sy nästa stygn i motsatta tyget, rakt över vändhålet, 3 mm långt stygn.

Jag tror ni har fattat vad man ska göra sen ...

... just det, fortsätta att sy 3 mm långa stygn, en sida i taget, tills man kommer fram till slutet av vändhålet.

När man sytt igen hela hålet syr man ett litet litet stygn att fästa i, försök få in det här stygnet lite innanför sömmen så det inte syns, dra inte ut hela tråden ...

... utan lämna en ögla att föra in nålen i för att fästa tråden. Det bildas en pytteliten knut, för in nålen intill så att knuten åker ner in i bindan.

Dra ut tråden genom bindan och lämna en bit av tråden kvar så att du kan dra lite i den om det behövs senare. När du kantstickat bindan (nästa moment!) klipper du loss den här tråden.

Så här blir sömmen när den är klar. Jag har gjort bättre, men då var det minsann ingen som fotograferade! Sömmen är i alla fall mindre synlig vid smygsömmen än vid maskinsömmen.

Av förklarliga skäl har jag inte kunnat ta de här bilderna själv, det har min man (tålmodligt) gjort. När vi var klara filosoferade han:

"Jag antar att smygsöm betyder att man syr så där som du gjorde ...

... och inte att man sitter och syr i smyg som jag trodde först."

Vad jag själv trodde att smygsöm betydde innan jag lärde mig det här, det minns jag inte.

Sy tygbindor: vända bindan

2011-11-07T21:08:00.000+01:00

Att vända bindor är lite trixigt, och ganska tråkigt tycker jag. Det viktiga är att vändhålet blir lagom stort. Blir det för litet är det svårt att vända bindan, sömmarna går upp i sidorna och det är jättesvårt att få dem snygga. Är det för stort blir det lite väl mycket handsömnad. Men hellre för stort än för litet.

Ju mer och stelare inlägg, desto svårare att vända. Här har vi zorb och flanell ihop - en ganska stel kombination. Jag börjar med att vända halva bindan inåt så att inlägget ligger dubbelvikt. Vändhålet är högst upp på bilden.

Sen börjar jag pilla ut den inre delen genom vändhålet. Är det svårt tar jag hjälp av en ätpinne, trubbiga delen, försiktigt så att det inte går hål i tyget. När man fått ut en liten bit kan man börja dra i den i stället.

Sen drar man ut resten. När bindan är vänd pillar jag ut hörnen med den spetsiga delen av ätpinnen.

Så här blir vändhålet när man är klar. Är vändhålet för litet bildas öglor av trådarna närmast hålet, som man måste sy in genom att smygsy över öglorna. Jättesvårt, gör ett tillräckligt stort vändhål i stället!

När man är klar med bindan kan man gärna stryka den! Det gör det lite enklare att smygsy och kantsticka bindan, dessutom smälter lamineringen in i trådarna så att hålen täpps igen (det gör de även sen när du tvättar den i 60 grader). Två prickar är lagom. Var noga med att ingen laminering sticker fram från insidan, det vill du inte ha på ditt strykjärn!

Vinnare i mönstertävlingen

2011-11-04T20:06:00.001+01:00

Min lilla mönsterförsäljning har gått över förväntan. Några mönster finns kvar ändå, som tur är, annars skulle det ju inte finnas några vinnare i tävlingen. Fem underbara läsare har deltagit i tävlingen. Emiliten fick dra en vinnare och det blev kommentar nummer två! Lowella, mejla mig och berätta vilket mönster du vill ha!

Ha en trevlig allhelgonahelg, kära läsare!

Jenny

Hösten, hon och jag

2011-10-29T21:57:00.000+02:00

Det är något särskilt med november. Ja, som alla andra blir jag trött och irriterad av ljusbrist och långa påklädningsprocedurer. Och sjuka barn och alldeles för mycket jobb i förhållande till tid på jobbet. När jag gick i skolan stod jag ut med kylan och blåsten, men mörkret var det värsta. Någonstans i tjugoårsåldern försonades jag med mörkret, förälskades, betogs. Aldrig blir mörkret så kompakt som i november. Just när mörkret är som intensivast, innan snön lyser upp marken, då njuter jag som mest. Jag vill vara ute. Mycket. Jag vill känna lukten av hösten, andas in kall luft och drömma mig bort i förtätat mörker. Ni tror kanske att jag affirmerar för att stå ut, men nej, jag är en skeptiker av hela mitt hjärta. En skeptiker som älskar hösten.

Min dotter S och jag tog en fotorunda i parken och i trädgården. Jag är förstås partisk, men jag tycker att hon har en alldeles särskild talang för fotografi. En blick och en känsla för när det är rätt att trycka på avtryckaren. Betydligt bättre än jag själv. De flesta bilderna nedan är tagna av henne. Det är uppenbart vilka jag har tagit. Sa jag förresten att hon är född på hösten?

Sy tygbindor: sy fast inlägg och sy ihop bindan

2011-10-28T23:48:00.000+02:00

När jag klippt ut flanellbitar och pul-bitar (eller fleece) efter mitt mönster skär jag till inlägg med rullkniv, kviltlinjal och skärmatta, det blir mycket lättare, roligare och snyggare än med sax.

Inläggen blir småttiga bitar så man kan verkligen taga vad man haver, i första hand spillbitar av alla slag. Tjocklek och materialval är en smaksak och i första hand är det vad man har hemma som får styra. Här följer några exempel på vad jag kan välja.

Trosskydd: ett lager flanell + ett lager tunn bambutrikå eller ett lager zorb eller två-fyra lager flanell, beroende på tjocklek

Dagbinda: två lager flanell + ett-två lager tunn bambutrikå eller ett lager zorb + ett lager flanell eller ett lager bambufleece + ett lager flanell

Nattbinda: två lager flanell + två lager bambutrikå eller ett lager flanell + ett lager zorb + ett lager bambutrikå

Inlägget nålas fast på flanelltygets avigsida och sen syr man fast det från rätsidan för snyggast resultat. Jag syr kanaler på pressarfotsavstånd, det blir snyggt och får blodet att sugas upp jämnt över den färdiga bindan.

Jag använder standardnålar om det översta tyget är i flanell (är det trikå använder jag förstås jerseynålar). Det är jätteviktigt att nålen är i bra skick och jag brukar byta till en sprillans ny nål inför momentet. Är nålen trubbig kan man få fula hörn. Tråden ska vara snygg också, det här blir ju bindans "finsida". Maskinbroderitråd brukar vara lite glansig och gör sig fint till kanalsömnad.

Är inlägget tjockt kan tygerna klämmas framåt då man syr. Då får man lätta på pressarfotstryket och kontrollera noga att inte tygerna far iväg genom att dra försiktigt i dem, åt båda håll, medan man syr. Drar man för hårt kan både nålen och tyget gå sönder. Lite snett brukar det ändå bli - jag tycker faktiskt inte att det gör något. Jag är ju ändå inte en fabrik.

När jag någon gång i en obestämd framtid byter symaskin vill jag ha en som gör fäststygn med en knapptryckning. Med min nuvarande maskin får man backstega på gammalt hederligt vis och det är svårt att undvika tjockare söm där man fäster. Man får vara noggrann för att det ska bli snyggt.

Då jag flyttar tyger för att sy en ny kanal klipper jag inte av tråden utan höjer nålen till högsta läget med maskinens handverktyg (frikopplare?), lyfter på pressarfoten och flyttar försiktigt bindan utan. Tråden klipps av först när jag är klar med kanalsömmen, och då försöker jag (om jag kan) att få ut tråden på avigsidan så att den lilla avklippta delen av tråden hamnar på avigan.

När kanalen är på, syr man ihop flanellbiten och pul-biten (eller fleecebiten, eller vad man nu har). För att komma åt att sy nära inlägget (vilket man vill för det blir snyggast så) kan man använda blixtlåsfoten. På bilden ovan håller jag på att reparera en söm som jag inte var nöjd med. Det underlättar väldigt om man ritar var man ska sy redan när man skär ur tygerna (och inte som här, när man är missnöjd med en söm och vill vara säker på att försök nr 2 blir bättre).

I ena kortändan - jag brukar ta den bakre - lämnar man ett vändhål. Det är frestande att göra hålet väldigt litet, för att inte behöva handsy så mycket senare, men det kan straffa sig. Om hålet är för litet går sömmarna upp vid vändhålet då man vänder och det är väldigt svårt att få snyggt sen.

Kurviga sömmar ska man som alla vet klippa små jack i, det tycker jag är rent ut sagt skittråkigt så jag har investerat i en sicksacksax som gör jobbet åt mig. Bra att ha även till infodringar i halsöppningar!

I hörnen klipper man snett så att det inte ska samlas en massa tyg i hörnen. Var försiktig så att det inte blir för lite tyg kvar, då går det hål när man vänder bindan. För nu är det dags att vända. I nästa kapitel!

Man måste inte sy allt bara för att man kan, eller hur var det nu igen

2011-10-25T21:48:00.000+02:00

Haha! En till som är frälst. Det bekräftas härmed: om man väl börjar med tygbindor är man fast.

Mönsterrensning och tävling!

2011-10-22T16:38:00.002+02:00

Har jag nämnt att jag är svag för att köpa mönster? Några gånger, väl? Det är dags att rensa ut. Jag har inte tokbråttom att bli av med dem så jag tänkte testa att sälja dem här på bloggen. Några är nya, några gamla, några använda, andra oanvända. Alla mönster och mönstertidningar är i fint skick, men jag har många fler som jag är mer ivrig att använda. Se fliken Mönsterrensning här ovan!

Ni kan få hjälpa mig lite på traven med en bloggtävling om ni vill! Reglerna är de vanliga (väl?): kommentar ger en vinstchans, länkning ger två. Priset i tävlingen är valfritt mönster av dem som finns kvar när vinnaren dragits, vilket blir den fjärde november. Finns vinnaren i Sverige, står jag för frakten. Vill du ha vinsten sänd utanför Sverige får du stå för mellanskillnaden i porto.

Lycka till!

Wikstens Tova Top

2011-10-16T23:21:00.000+02:00

En dag när jag surfade på Pattern Review fastnade jag särskilt länge vid en recension. Det som fångade mitt intresse var: a) blusen såg väldigt välsittande ut, b) mönstret verkade eftertraktat och svårt att få tag på, c) mönstret var synnerligen dyrt, särskilt med amerikanska mått, där man sällan behöver betala mer än sex dollar för ett mönster från Sewingpatterns.com. Det här mönstret kostade 30 dollar.

Naturligtvis måste jag ha det. Jag stod emot länge men en dag tänkte jag att jag måste testa detta mönster som flera personer verkar tycka vara värt det höga priset. Det verkar som om Jenny Gordy, designern bakom Wiksten, främst säljer egendesignade kläder och bara stundtals säljer mönster till enstaka modeller i begränsad upplaga, och de tycks gå åt fort. Jag måste ju försvara detta pinsamt dyra inköp (som definitivt bekräftar mitt tillstånd som mönsterinköpsberoende). Och kanske är inte 30 bucks så vansinnigt mycket med nordiska mått mätt. Så jag köpte det och två veckor senare kunde jag konstatera att det hade varit rea på mönstret (- gräm!) som sedan tagit slut (- hurra, jag hann!). Just nu finns det till salu, om någon undrar.

Häromveckan sydde jag då till sist i detta eftertraktade mönster, omsorgsfullt förpackat och med noggranna instruktioner. Jag har aldrig tidigare läst instruktioner om hur man ska nåla när man syr! Det var faktiskt inte så dumt, som självlärd kan man få lite nya infallsvinklar på detaljer, som hur man ska nåla en rynkad söm. Överlag så var det lätt att sy blusen, inte särskilt krångliga eller tidskrävande detaljer. Rolig sömnad med snabbt resultat.

Och hur blev resultatet? Ja, jag är nöjd. Väldigt nöjd. Det bruna kräppade tyget från Läkarmissionen såg dödstråkigt ut från början, detta är tänkt som en en provblus, men tyget kom helt till sin rätt i Tovamodellen så jag gillar blusen. Modellen är en aning stram och skulle vara på gränsen till för präktig om det inte vore för att den knapplösa slån gör en ganska djup urringning. Den är lite stor i storleken, jag skulle ha XL enligt måtten men jag fick ta in ärmhålet 1 cm för den blev för stor, och det finns vidd i den så det blir L nästa gång.

Mer om Tova-mönstret:

Calder and Company
Tessuti
Little Betty, och en till
Jenny Gordys sålda blusar på Etsy
Wiksten patterns på Flickr

Och snart mer på Emilitenbloggen, skulle jag tro!

Tunika från Stoff och stil

2011-10-10T21:41:00.000+02:00

Tänk vad olika det kan bli. För ett år sedan var jag inte ett dugg inspirerad att sy åt mig själv. Inte det minsta. Kände att jag borde, men hade ingen lust. Ville bara sy tygblöjor, och väskor, och brodera. Nu är jag helt förlorad i egosömnad, jag har miljoner klädprojekt på gång i min hjärna, i alla fall tjugo, har tygerna (nåja, i alla fall till provkläder), mönstren (alldeles för många), det enda som saknas är tid. Jag tror ni vet hur det är.

Lite tid lyckas jag uppenbarligen sno till mig i alla fall. Har snöat in på tunikor med bröststycken, här ett mönster som jag sneglat på i Stoff och Stil något år, jag köpte det i våras men har dragit mig för att sy i det för jag misstänkte att det skulle vara för stort. Jag brukar dra 42 i köpekläder och 44 i hemsytt, men en del tunikor och liknande är stora i storleken. Tänkte inte på det när jag beställde mönstret i storlek 44.

Tyget var ett fynd; en stuvbit från Läkarmissionen, jag minns inte vad det kostade men tyger i den storleken brukar gå på strax under femtiolappen. Det är ett tunt och mjukt bomullstyg, med blommigt vinrött tryck, höstigt och lite rart sådär.

Först var jag rätt missnöjd med klänningen, tyckte den var enorm och säckig. Men efter att ha burit den en dag trivdes jag riktigt bra i den så jag är nog nöjd i alla fall! Med en underklänning faller den riktigt fint. Det är en trevlig modell med stråveck på bröststycket och knytband i ryggen. Hyfsat lättsydd. Lite kort kanske, det är ju en tunika och inte en klänning och min kortaste underklänning (som turligt nog går i samma färg) sticker fram lite grann. Jag kanske ska sy en kortare underklänning? En tunika till i den här modellen ska jag nog sy någon gång, men då tar jag in den ett par centimeter sidledes, och med längre bakstycke för när man knyter åt bandet i ryggen blir tunikan längre fram än bak. Mönstret rekommenderas alltså, men om du tvekar mellan två storlekar ska du välja den mindre!

Inga kommentarer?

2011-10-09T20:49:00.000+02:00

Jag lämnar nästan inga kommentarer till någon på sistone. Jag är så less på att de bara försvinner, ut i sajberspejs, när man trycker på publicera-knappen. På fixabloggen finns några tips om detta. Tack Anneli för din blogg-undervisar-entusiasm!

Sy tygbindor: välja material

2011-09-30T22:41:00.000+02:00

Så, nu har du gjort ett mönster till din tygbinda, och undrar vad du ska ha för material. Bomull, bambu, pul, mikrofrotté? Verkar det vara en djungel? Förmodligen har du redan det mesta du behöver. Det viktiga är att veta vad man ska ha materialet till. Du behöver ett tätskikt närmast trosan, ett bekvämt tyg närmast kroppen och däremellan ett uppsugande skikt. Dessutom behöver du något att fästa bindan med.

Länkar till butiker kommer längst ner i den osedvanligt långa texten som följer.

Tätskikt

Tätskiktet är oftast pul, polyuretanlaminerad polyester. Lamineringens tjocklek mäts i mil som står för tusentels yard, alltså en knapp millimeter. Vanligast är 1 mils-pul, men 2-mils-pul förekommer också. Jag har testat ganska många sorters pul och tycker att den från Myllymuksut slår de andra sorterna både då det gäller utseende och kvalité.

Många föredrar ull som tätskikt och jag måste bekänna att jag inte riktigt lyckats med det. Ullen går sönder i kanterna och det går inte att ullkura bindor (då måste man ju kura hela bindan). Dessutom blir bindan ganska tjock. Men om du är ullfantast ska du för all del prova! Man kan ju testa med ett par bindor och se vad som händer. Om man kan tänka sig att ta ur bindorna ur maskinen innan man centrifugerar tvätten - eller om man vill tvätta sina bindor för hand - kan det säkert funka.

Ett tredje material är fleece eller microchamois, som är ungefär samma sak som fleece fast med lite annan struktur. Stickad, ruggad polyester i båda fallen. Till tygbindor kan man till skillnad från tygblöjor använda tunn, mjuk fleece som man till blöjor snarare använder som tyg närmast kroppen, och som då tvärtom ska släppa igenom vätska. Men blod är ju som bekant tjockare än vatten så det rinner inte lika lätt igenom fleece som urin. Fleece är inte lika tätt som pul, så jag använder det mest till minibindor. Den stora fördelen med det är att det håller bindan bra på plats, och det behövs särskilt till små bindor som är svårare att hålla på plats. En del skippar till och med vingarna när de använder fleece som tätskikt, men det har inte funkat för mig. Jag vill ha vingar på bindorna!

Närmast kroppen

Närmast kroppen vill man ha något bekvämt. Såklart. Det finns många material man kan använda, och det tycks vara en smaksak vilket som är bäst.

Bomullsflanell är oslagbart till tygbindor. Det är bekvämt, billigt, suger bra och finns i ursnygga mönster. Dessutom är det lätt att få bort blodfläckar, man behöver sällan göra något särskilt alls för att det ska gå bort i vanlig 60-tvätt. Kvalitén kan bero - oftast gäller den tråkiga grundregeln att ju dyrare det är, desto bättre. Billig flanell ruggar sig och nopprar sig i tvätt. Ibland även dyr flanell! Oftast står det 30 grader i tvättråden för de är inte tänkta att hålla i en massa 60-graderstvättar. Den gosiga ruggade ytan försvinner under alla omständigheter. Men det brukar funka ändå. Prova att tvätta en bit några gånger innan du bestämmer dig för att använda det till en större mängd bindor. Flaneller från Free Spirit behöver du inte provtvätta, alla jag testat har haft jättefin kvalité så det är ett rätt säkert kort. Jag är en riktig retrofantast då det gäller flaneller, jag vill helst använda gamla blommiga 50-talsflaneller från Tradera. Men som sagt, det är inte alltid de funkar.

Även bambutrikå är jättebra att ha närmast kroppen - bambufleece, bambustretchfrotté, bambuvelour. Det suger fort och bra och det känns att det gör det. Men ack, så svårt att få bort fläckar! Lösningen är att använda färger som kamouflerar fläckarna - brunt förstås, men rött, mörkrosa och mörklila funkar också. Det luriga med trikå är annars att sy ihop det med pul-tyget. Tygerna åker, sladdrar sig och är svåra att få jämna. Man får nåla ganska mycket.

Bambu påstås vara antiseptiskt men jag är rätt skeptisk, det genomgår en kemisk process ungefär som pappersmassa innan det blir trådar av det och efter ett sådant kemiskt bad kan det knappast finnas några antiseptiska egenskaper kvar. Och det kanske är lika bra? Antibakteriella material skulle ju ta kål även på bakterier som man faktiskt vill ha, inte minst i underlivet.

Uppsugande skikt

I det uppsugande skiktet vill jag ha ett stadigt tyg som håller bindan på plats. Flanell blir ganska styvt med tiden (i alla fall om man inte tumlar det), och det ska helst vara tjock flanell, som kan bli nästan som kartong. Det ger en stadig binda som håller sig på plats. Jag brukar även ha ett lager bambu- och hampatrikå, som suger bra, men framför allt använder jag det av det enkla skälet att jag får tokmycket rester från blöjtillverkningen.

Det kanadensiska företaget Wazoodle har tagit fram det superabsorberande materialet Zorb (längst upp till vänster på bilden ovan). Innehållet i Zorb är Wazoodles affärshemlighet, men de avslöjar i en intervju på All about Cloth Diapers att det är en cellulosa gjord på en blandning av bambu, bomull, viskos och microfibrer. Inte helt olikt Wettex i strukturen, faktiskt, men mjukare. Zorb måste sys mellan två lager tyg, det går sönder i tvätt. Det finns en variant, Zorb II, som redan är kviltad mellan två lager bambutyg. Jag gillar Zorb framför allt för att det är mjukt utan att vara sladdrigt, och det sprider vätskan (som mikrofrotté) så att tyget används mer effektivt. Men en tjock flanell suger, ärligt talat, minst lika bra, tycker jag i alla fall.

Knappar

De flesta använder plastknappar, snaps, även kallade Kam-knappar, eftersom Kam är det största (och förmodligen bästa) varumärket för den här sortens knappar. Man måste använda en särskild sorts tång eller Kam-press till dessa knappar. Tången är en bra investering om man ska sy lite bindor. Ska man sy väldigt många bindor eller blöjor bör man ha en press, som är dyrare men lättare att arbeta med. På bilden syns min press och ungefär en tredjedel av min knappsamling (jisses vilken knäpp hobby man har, eller hur).

Kam-knappar har den märkliga egenheten att de kan krympa lite i tvätt, eller ett par tvättar till och med så att de helt plötsligt inte går att knäppa, och här vill jag passa på att säga att om du köpt blöjor eller bindor av mig och drabbats av detta så ska jag självklart fixa det, kontakta mig i så fall. Det är bara att klämma till lite extra med pressen. Det går att byta knappen också.

Prym-knappar i metall lär fungera bra, helt klart värt att prova om man bara vill testa att sy några enstaka bindor. Den stora fördelen är att man inte behöver investera i en dyr kam-press.

Skära tyger
Jag klipper inte till tygerna utan skär dem, med hjälp av en rullkniv, skärmatta och en stor kviltlinjal. I synnerhet mellanskiktet blir busenkelt att skära i perfekta remsor med en rullkniv. De kurviga yttre lagren kräver lite större försiktighet, men det går, och snittytan blir betydligt bättre än med sax.

Butiktips i närheten

Flanelltyger till uppsugande skikt brukar jag köpa i välgörenhetsbutiker, där brukar det finnas gamla barnfiltar i tjock flanell som är perfekt till bindor. Har man tur kan man hitta lite fin flanell också, annars är Tradera det enda stället där man kan hitta retroflaneller. Myllymuksut säljer pul-tyger, fleece och bambutyger av bra kvalité. Flera av Myllymuskuts tyger och andra bambutyger finns hos Strömming och Babythings. På Babythings finns även plastknappar, Kam-pressar och tänger. Bibbi, Stoff och Stil och alla tänkbara kviltbutiker har rullknivar, skärmattor och linjaler.

Butikstips längre bort

Vill du köpa plastknappar, press eller tång direkt från Kina handlar förslagsvis du från Assunta store, men då får du räkna med längre leveranstider och leveransstopp under diverse kinesiska högtider. Flaneller, huvudsakligen från designhuset Free Spirit, köper jag från Etsy och Fabric.com, det brukar gå hyfsat fort. Zorb tillverkas som sagt av kanadensiska Wazoodle, som har något skamfilat rykte då det gäller leveranstider och service. Jag har rätt okej erfarenheter själv från dem - men man får räkna med lång leveranstid. De har även pul, fleece och bambutyger i sitt sortiment. Kids in the Garden har riktigt bra service och korta leveranstider.

Ska man köpa väldigt mycket tyg kan man satsa på att gå med i en coop i en Yahoogrupp. Dessa coops beställer tyger till grossistpriser och det kan bli väldigt billigt. De drivs oftast av kvinnor med egna företag som sköter hela ruljansen själva, vilket inte är så lätt alla gånger. Själv har jag med besked tröttnat på de råddiga kommunikationsmetoderna och de ibland ohyggligt långa leveranstiderna - det är inte värt det, tycker jag. Två Yahoogrupper som jag ändå kan rekommendera är Alanas coop, med bambutyger och knappar, och Serenas coop, med kam-pressar och knappar (Serena håller även i Assunta Store).

Nästa lektion i tygbindesyskolan kommer att ta upp själva sömnaden - det kan ta tid, men håll ut, jag fotograferar och tänker och planerar för fullt!

Frottéklänning till min stora lilla tjej

2011-09-06T22:21:00.000+02:00

Bara för att man är störst behöver man inte vara stor. Men hon är ändå den stora, i jämförelse med den lilla. Det är lurigt det där. Hon är smått lurig själv, faktiskt, i alla fall är hon väldigt finurlig. Man vet aldrig om hon ska gilla ens alster. Och om hon gillar plagget är det inte säkert att hon låter sig fotograferas i det. -Men snälla, om jag lovar att ta bort huvudet då? -Hm. Då får du lova att ta bort fötterna också.

Frottéklänningen gick hem i alla fall. Tyget köpte jag alldeles för dyrt på Tradera för längesen. Ni vet, så där så att man inte vågar sätta saxen i det. Det visade sig inte riktigt ha tipptoppkvalité. Jag har fått laga ett par sömmar där tyget repats upp, och flera öglor har lossnat. Men vi gillar klänningen ändå, storasyster och jag. Jag använde livmönstret till modell 26 i Ottobre 3/11, hoppade över ärmarna och sänkte skärningen för kjolen till höfthöjd. Halsringningen är kantad med snedslå, ärmkanterna har jag bara vikt in och sicksackat.

Och efter att vi tittat på bilderna tillsammans fick jag trots allt tillstånd att publicera flera bilder, några med både huvud och fötter.

Slutligen: missa inte storasysters personliga tolkning av begreppet tygblöjeträff.

Sommarsummering och son i hemsydd tröja

2011-08-31T19:51:00.000+02:00

Vilken sommar! Juli dominerades av badande, sömnad och trädgårdsarbete. Vi har även kånkat ölandsstenar från vår nedsjunkna, slitna uteplats utanför köket till en plats längre ut i trädgården. Det var som att lägga en jättemosaik på både bredden och höjden. Det är inte bara formen på stenarna som ska pusslas ihop, de är dessutom olika tjocka så man får justera med sand för att de ska ligga i våg. Ett svettigt jobb, kan jag tala om, men nu har vi gjort det! Mot slutet av sommaren kunde vi njuta av den nya uteplatsen.

Semestern avslutades intensivt med en vecka tillsammans med en spansk-fransk familj långt ute på landet i nordöstra Bretagne. Väl hemma hade vi vår egen lilla lokala naturkatastrof i trädgården: vårt enorma äppelträd rasade. Jag hade sett det komma, det lutade misstänkt mycket, men när det skedde var känslan rent surrealistisk. Nu ser trädgården lika rörig ut som den gjorde i början av sommaren.

Jag har sytt smått frenetiskt vissa dagar och faktiskt börjat känna mig en smula mätt på att sy. Jag trodde knappt att det kunde ske! En ambition inför hösten är att vara mer sparsam med sömnaden. Jag ska satsa på projekt som verkligen känns roliga. Man får köpa kläder fast man kan sy. Sommarens största mammasmicker var dock när jag köpt en pyjamas till sonen och hans kommentar var "Helst vill jag ha hemsytt!" (en önskan som han snabbt övergav då han såg att det var tryck från Pirates of the Caribbean på pyjamasen).

Ett av sommarens plagg var i alla fall en t-shirt till min pojke. Det är tredje gången som jag använder mönster från Ottobres Creative Workshop 301. Möjligtvis är den lite stor på honom, men det är storlek 128 och han är 135 cm lång. Han växer bara på längden så han kan använda samma storlek år efter år, tycks det som. Men han tycker om tröjan. Den sydd i knallröd bambustretchfrotté från Myllymuksut, helt underbar färg.

I kapp mot nya uteplatsen

Utanför Mont St Michel

I färd med att blåsa upp en valross inför dagens badutflykt

Sy tygbindor: gör ditt eget mönster

2011-07-20T23:30:00.004+02:00

Allra käraste läsare. Idag tänkte jag skriva om något som många av er letat efter. Bloggers statistik visar nämligen att den vanligaste Google-sökningen för att komma till Emilitenbloggen är tygbindor i kombination med sy eller (gratis) mönster. Kära läsare, man behöver inget gratismönster för att sy tygbindor. Man gör ett själv! Så här gör man.

Först ska du bestämma hur stor bindan ska vara. Kolla de bindor du brukar använda. Har du engångsbindor kanske du vill ha lite större modell till dina tygbindor (särskilt trosskydd behöver vara lite större, för små trosskydd är svåra att hålla på plats). Jag brukar göra mina dagbindor 6x23 cm, ungefär, i den här beskrivningen har jag ritat en binda på 6x25 cm utan vingar. Den färdiga bindan ligger inte helt platt utan kniper åt lite för att den ska ha bra tag om trosan. Mönstret är utan sömsmån.

Börja med att rita upp parallella streck på ett papper. Strecken ska samma avstånd som halva bindans bredd, om bindan ska vara 6 cm bred utan vingar har du alltså 3 cm mellanrum mellan strecken. Rita fyra streck som är lika långa som din binda - på bilden har jag ritat fem men det behövs inte, däremot ska du se till att du har ordentligt med utrymme på höger sida om strecken på pappret, du ritar nämligen bara halva bindan. Rita sedan ett tvärgående streck på mitten av figuren. Du kan vika pappret om du vill hitta den exakta mitten och inte har en bra linjal. Markera sedan mitten på streck nummer två med en liten cirkel. Markeringen visar hur mycket vingen måste gå omlott över knappen. Rita ett streck för att markera hur mycket utrymme du behöver runt knappen. Det behövs så mycket utrymme att det täcker knappens radie + några mm att hålla i då man knäpper upp bindan.

Sedan designar du din binda! Jag har ritat några exempel på hur man kan göra. Nu är det tycke och smak som råder. Lite praktisk får man vara också och anpassa formen efter spärrskiktet. Har du fleece som spärrskikt kan du göra en liten vinge (bruna strecket), eftersom fleece har bra friktion behövs inte så mycket extratyg som håller om. Har du pul vill du nog ha lite tyg som håller om trosan så att inte bindan ska åka omkring, särskilt på bindans bakdel eftersom tygbindor tenderar till att vandra bakåt (i alla fall känns det så, tycker jag). Du kan även runda hörnen, om du inte gillar att sy hörn, eller låta bindan svänga ut lite grann längst fram och bak, så den sitter ännu stadigare. Prova dig fram och gör olika modeller för att ta reda på vad du gillar.

Som du säkert förstått har du ritat en fjärdedel av ditt bindmönster. Nu ska du vika mönstret längs mittstrecken och det fjärde strecket. Klipp sedan ur ditt mönster längs din markering. Jag har i det här exemplet valt den röda markeringen.

Tada! Ditt bindmönster är klart. Jag har här lagt till en centimeter fram på bindan. Jag tycker nämligen att det hamnar mer blod fram på bindan än baktill. Det beror nog på hur man rör sig och vilken typ av byxor man använder. Vill du göra en stringbinda får du vika bindan på längden igen och rita en ny kurva som funkar med dina stringtrosor.

När du provat ut ditt bindmönster och är nöjd kan du rita upp det på kartong för att lättare kunna sy fler bindor. Har man väl börjat med tygbindor vill man ha många!

Nattbindor brukar jag göra lite bredare och lägga till ca 5 cm baktill på bindan och bara någon centimeter framtill, 7 x 30 cm till exempel. Trosskydd gör jag förstås mindre, men blir de för små och tunna så är de väldigt svåra att hålla på plats. 5,5 x 18 cm funkar för mig.

Nu får det räcka för det här inlägget - du får läsa om tygval och själva sömnaden så småningom. En enkel beskrivning på bindor utan vingar har jag skrivit här. Eller googla vidare på förslagsvis cloth menstrual pads pattern.

PS. Det näst vanligaste sökordet är Emiliten. Tack för det! På tredje plats kommer prinsessklänning. Jag kommer inte att göra en tutorial på prinsessklänningar, men kan rekommendera Stoff och Stils mönster, det är fint och relativt enkelt.

Rosa klänning - Lisette passport dress

2011-07-20T10:19:00.001+02:00

Ostruket igen. Nåja.

Lisette är ett av Simplicitys varumärken och det är väldigt poppis på Patternreview. Det här mönstret kallas Passport dress så den får heta det i blogginlägget också. Passklänning hade låtit lite diffust, eller hur. Det är en enkel modell, med infodring i halsen, kantband i ärmhål, inprovning i midjan och ett par veck i kjolen. Det ovanliga med mönstret är inprovningen: i stället för de vanliga två parallella vecken har de två snedgående veck som korsar varandra så att de formar ett v.

Mönstret har rykte om sig att vara stort i storlekarna, så jag tod 16 den här gången och det funkade. Jag fick korta axlarna en aning, som vanligt. Det går utmärkt att dra klänningen över huvudet så jag hoppade över blixtlåset också. Jag gjorde en infodring över ärmhålor och hals i stället för att använda kantband i ärmhålorna. Det går nämligen att helfodra en ärmlös klänning med hel rygg på ett enkelt sätt! Om ryggen delas av en söm kan man dra fram ryggdelarna genom axlarna, men då ryggen varit i ett helt stycke har jag hittills gått bet. Jag har läst ett krångligt sätt i ett McCallsmönster, ett ännu krånligare i Burdatidningarna, i båda varianterna får man avsluta med smygsöm. Men någon på Burdastyle länkade till Liza Jane som länkade till Green Apples tutorial och jag begrep äntligen hur man gör. Kort därefter fann jag en ännu mer utförlig tutorial hos eleganta Irene Bullock, som bloggar på både spanska och engelska. De har båda lärt sig instruktionen av mönstret Rooibos från Colette Patterns (som säkerligen hamnar i min mönstersamling så småningom, jag är lite restriktiv just nu men det ser himla fint ut). Hurra för sybloggssfären, där man kan lära sig så mycket!

Hade jag dessutom varit lite noggrann och studerat Lisettes mönster ordentligt hade jag sett att det fanns en mönsterdel till halsinfodringen och utgått från den. Nu gjorde jag en egen infodring som blev alldeles för smal så den trillar lätt ur, man får kolla noga var man har den när man klär på sig klänningen. Infodringen måste ha blivit lite sned också, eller snett isydd, för livet drar lite snett vid axlarna, men det snyggar till sig om man stryker den ordentligt. Vilket jag inte gjorde innan jag tog bilderna.

Bilderna är för övrigt tagna med min nya leksak, ett kamerastativ och en liten fjärrkontroll. Kolla noga på högerhanden! Nu kan jag plåta mina klänningar utan att plåga min familj med en massa jobbiga instruktioner och missnöjda grymtanden.

Tyget ingår i Amy Butlers senaste kollektion Soul Blossoms. Jag fick samma upplevelse som då jag sytt i AB:s tyger tidigare: jag blev inte särskilt imponerad när jag packat upp tyget, men i sömnaden genomgick det ett slags förtrollning och blev riktigt vackert. Jag köpte det via en coop men jag ska sluta med det där - fick vänta ett halvår och det är det inte riktigt värt. Nästa gång jag köper AB-tyger blir det från Karinottilia eller Broarne.

Bortsett från den med nöd och näppe godkända infodringen blev jag väldigt nöjd. Den originella inprovningen visade sig forma livet perfekt på mig, för ovanlighetens skull, längden är bra och kjolen är lagom vid.

Kommer jag att bära den? Ja ja ja! Funkar jättebra! Fast jag får nog börja använda strykjärnet till mina bomullsklänningar, de gör sig bättre strukna.

Kommer jag att sy i mönstret igen? Jag var sugen på att göra det omedelbart men jag har några andra projekt som jag måste prioritera så jag väntar nog till nästa sommar. Då kanske jag gör den lilla jacka som ingår i mönstret också.

Här syns den originella inprovningen och Amy Butlers fina tyg.

Basilikaklänningen

2011-07-17T00:21:00.000+02:00

Basilikaklänningen fick den heta för att Amy Butler-tyget, heter Basil, Temple Doors. Mönstret, ett plusmönster, kommer från Burda 2010/12 och beskrivs på tyska här. Det är tänkt som en cocktailklänning med foder och rynkning i urringningen, men jag valde att använda enbart foderdelen till en enklare klänning med kantband. Jag gjorde dessutom urringningen lite mindre för att få klänningen mer vardaglig.

Det är storlek 44 - den minsta i plus-serien - och kjoldelen satt perfekt utan ändringar. Livdelen fick jag ta in lite i ärmhålan och vid axlarna för att den skulle sitta perfekt. Jag får för övrigt ofta ta in plaggen just i axelbanden, det tycks som om jag har kortare överkropp än standardmåtten. Någon gång ska jag se till att ta alla mått ordentligt à la Mönster och konstruktioner för damkläder, för att kunna mäta, jämföra och göra ändringar redan innan jag klippt till tyget.

Det här är det andra Burda-plus-mönstret som jag verkligen gillar. I vissa nummer är plusmodellerna hopplösa, i andra finns det flera fina. Har man 44 som jag kan man dessutom ha de flesta av de vanliga modellerna. Jag har blivit smått beroende av tidningen (är man mönsterknarkare så är man!) och börjat prenumerera för att inte behöva leta efter den. Är man extra otålig kan man tjuvkika på på tyska Burdasidan där de publicerar alla modeller ett par veckor innan tidningen publiceras. Jag kan inte tyska men begriper tillräckligt mycket för att kunna orientera mig. Eller så kan man roa sig med att fnissa åt Googleöversättningarna.

Emilitens retrofrottéklänning

2011-07-13T23:38:00.001+02:00

Ja, som sagt, det blev en klänning till Emiliten i samma tyg som den retroklänning jag sydde åt mig själv för ett tag sedan. Mönstret gjorde jag för ett år sedan och det finns fortfarande utrymme att växa i - tycks vara en hållbar modell (storleksmässigt alltså).

Tack förresten för de snälla kommentarerna nedan! Förlåt att jag har varit så dålig på att ge kommentarer själv på sistone. Inloggningen i Blogger strular allt oftare när jag använder Explorer, jag kan inte lämna kommentarer som inloggad. Jag måste börja använda en annan webbläsare, tydligen.

Hallon och jordgubbar är världens bästa sysselsättning.

Blå viskosklänning

2011-07-08T23:24:00.001+02:00

Än en gång har jag sytt i mönstret 5h02 från Svenska mönster. Samma mönster som den rustika tunikan, Heather Bailey-tunikan och den gula vårtunikan. Tyget är ett tungt, lite skimrande viskostyg från Läkarmissionen, utnyttjat till max - det gick inte att göra längre armar än så här om jag skulle ha den här längden på klänningen! Och en klänning ville jag verkligen göra av tyget.

De tidigare tunikorna kan jag dra över huvudet så det kändes lite onödigt med blixtlås. Hm. Det där beror kanske vad man har för tyg, och kanske har jag lagt till lite extra sömsmån tidigare av rädsla för att klänningen skulle bli för liten. Den här gången sydde jag precis efter mönstret i storlek 42 från midjan och uppåt, från midjan och neråt har jag tagit ut den lite för att ge den mer vidd. Den sitter bra men, just det, den är lite svår att få av. Det går. Än så länge. Och är den inte snyggast bakifrån?

Badbyxa och fler trosor

2011-07-01T17:03:00.002+02:00

Tyget till den här badbyxan köpte jag på Tradera för några år sedan. Jag vet inte vad det är för material direkt, polyester, kanske lycra, eller båda, men det är snabbtorkande syntet och det är stretchigt. Och väldigt gulligt. Badbyxorna sitter finfint på Emiliten och hon älskar dem, "Jag vill ha trosor med hjärtan på!" hojtade hon när hon såg dem.

Det blev även fler trosor i samma mönster, två likadana i röd bambustretchfrotté. I grenen finns två lager tyg och det inre består av tjock bambufleece. Det är inte så att de kan kallas träningsbyxor direkt men jag har en from förhoppning om att pölarna åtminstone ska bli mindre stora. Helst ska hon förstås inte kissa alls i trosorna men det är något hon bara förstår i teorin. "Det är inte blöja, inte kissa i den" brukar hon säga när hon sätter på dem och det låter ju lovande, men hon brukar glömma det rätt snart.

Mönstret till dessa, liksom till badbyxan, kommer från senaste Ottobre och det är tänkta för killar men uppenbarligen är det en bra unisexmodell. De sitter betydligt bättre på Emiliten än ett par obloggade, illasittande tjejtrosor som jag sydde från ett tidigare Ottobrenummer (som möjligtvis helt enkelt är för stora).

Jag tycker för övrigt att senaste Ottobrenumret, 3/2011, är det bästa numret jag sett, med många fina sommarmodeller som jag skulle vilja testa. Jag brukar ofta uppleva att jag vill ta bort något från Ottobremodellerna. En massa onödiga detaljer och skärningar som inte alls är min stil. Men i det här numret finns flera baskläder där man själv kan stå för de fantasifulla detaljerna. Det är ju så de flesta av oss vill ha det! Hoppas att vi snart även får se ett damnummer med enkla klänningsmodeller utan puffärmar, draperingar och halsknytningar (huga!).

Retromodell i retrofrotté

2011-06-29T00:13:00.003+02:00

Det är inte ofta jag hittar gamla mönster i min storlek men det här har jag faktiskt köpt på Läkarmissionen, ett Stilmönster från 1971. En ganska tidstypisk, väldigt enkel A-klänning. Tyget är väl från samma tid ungefär, jag köpte det på Tradera under en period då jag köpte väldigt mycket frottétyger till tygblöjor. Det här gick bort för tygblöjebruk eftersom det färgade av sig något och vi kan inte hålla på och färgsortera tygblöjor.

Det var väldigt enkel sömnad som jag gjorde lite på sidan av medan jag höll på med ett annat projekt. De två mönsterdelarna var utskurna, med sömsmån och allt, så jag behövde inte hålla på att rita utan kunde gå direkt till att klippa tyget. Sen var det bara att sy; insnitt under bysten, sy ihop, sy in sömsmånerna i hals och ärm, fålla. Egentligen skulle man ha kantband men jag skippade det eftersom det är så enkelt att vika in det här tyget. Halsringningen låg präktigt högt i halsen och jag breddade den så att den blev lite båtringad, annars hade det blivit lite väl mycket Prussiluskan över det hela. Blixtlåset hoppade jag över, eftersom den är A-formad utan insnitt i midjan är den lätt att dra över huvudet. Jag lade till ett högt sprund eftersom jag måste kunna cykla till stranden i klänningen.

Jag är nöjd med resultatet, det är inte den mest insmickrande modell jag sytt men den är lättburen, väldigt skön och lite rolig. Den har redan fått följa med till badet och var helt perfekt bekväm en varm sommardag. Emiliten pillade avundsjukt på blommorna så jag håller på att projektera en liten tunika till henne i samma tyg.

Om jag syr i mönstret igen kommer det att vara för att experimentera med halsringningar, insnitt och skärningar. Det är helt rätt storlek så den funkar som bas, men jag vill gärna ha något som får mig att se lite smalare ut än jag är, haha. Det gör inte den här klänningen. Den är förlåten för de rara blommornas skull.

Påsklänning i påslakanstyg

2011-06-27T21:42:00.002+02:00

Den här klänningen hade jag egentligen inte tänkt visa upp. Men nu gör jag det i alla fall. Framifrån ser den någorlunda ut, urringningen är rätt söt (om än inte bedårande som det står i beskrivningen i Burda). Klänningen är jättesöt i tidningen (såklart, annars hade jag väl inte sytt den) men på mig ser den ut som ett tält. Med resårskärp ser den acceptabel ut men inte tillräckligt, det här får nog bli ett nattlinne om den inte får ett nytt liv som tygkasse. Kanske borde jag ha sytt den en storlek mindre. Det lär jag inte få veta för jag tänker inte sy mer i det här mönstret. Mönster: Burda 6/2011 nr 102, tyg: slitet påslakan från Erikshjälpen.

Den försvunna trosan

2011-06-26T20:20:00.001+02:00

Ja, det är trosdags nu, för den unga dagen som så sakteligen är på väg att sluta med blöjor. Jag tyckte hon behövde rejäla doningar och föll pladask för det söta badbyxemönstret i senaste Ottobre. Sydde en på ett litet kick, i bambustretchfrotté från Myllymuksut och mudd från Neanobelle. Den blev ganska söt, tycker jag. Tyvärr vet jag inte hur den sitter på. Emiliten vägrar att prova den. Faktum är att hon vägrat byxor över huvud taget idag - hon har väl insett att hon lättare kissar på sig om hon har trosor på (har hon rumpan bar går hon på pottan på eget initiativ). För att försäkra sig om att vi inte tvingar eller lurar på henne dessa trosor (hon tyckte nog, med rätta, att jag verkade väldigt angelägen) har hon gömt dem och vi kan inte hitta dem. Tur att jag hann fotografera dem först.

Men nej! Just då jag sitter och skriver dyker hon upp med trosorna på! Ingen förstår var de har varit. De sitter riktigt bra, lite höga framtill kanske. Bra, då är det rätt storlek - jag vill nämligen sy fler såna trosor. Och badbyxor.

Min kasse

2011-06-19T17:02:00.000+02:00

Det här är min kasse! Ständigt packad med badhandukar, så att vi är redo ifall det skulle bli badväder igen. Denna är dekorerad med en broderad duk rätt och slätt, inga egna broderier den här gången. Yttertyget i madrasstygsmönster kommer från Läkarmissionen men jag tror bestämt att det säljs på Åhléns. Fodret från ett gammalt slitet påslakan.

Studentpresentkasse 2

2011-06-16T21:51:00.000+02:00

Vår unga students kusin gick också ut gymnasiet i dagarna. Det blev ytterligare en kasse med broderad duk i present, denna gång med citat från Grynet. Grynet var en gång i tiden mottagarens stora förebild. Hon är det fortfarande, tror jag. Även denna gång kommer tyg och duk från Läkarmissionen, texten har jag broderat och kassen har jag sytt. Det här är lite tyngre tyg som inte lät sig fotograferas i första taget. Man måste nog stoppa lite grejer i kassen för att broderiet ska synas ordentligt.

Studentpresentkasse 1

2011-06-15T22:15:00.000+02:00

Den nybakade studenten i huset fick en kasse i present. Jag har sett den här litterära referensen hos diverse prylar hos henne och tyckte att den skulle passa. Idén att brodera detta är helt klart inspirerat från ett broderi jag sett på Feeling Stichy. De små korsstygnen har jag på intet sätt broderat själv; det en liten färdigbroderad duk köpt på Läkarmissionen. Texten har jag dock sytt dit.

Nytt kassmönster

2011-06-15T22:01:00.000+02:00

Jag har investerat i ett mönster till en kasse från Artsy Crafty Babe. Hon har många fina väskmönster (varav två är gratis!) och väldigt inspirerande stil. En rejält stor kasse blev det, det får plats betydligt mer i den än någon av de kassar jag knåpat ihop själv. Passar utmärkt att ha under axeln och stuva in sommarprylar. Kanske skulle jag göra om den lite för att den ska passa matinköp bättre. Tyget kommer från en loppisgardin. Vi hade ett sånt när jag var liten också.

Nationaldagskuddar

2011-06-06T09:40:00.003+02:00

Hoppsan, jag blev visst lite inspirerad där av allt prat om studentfirande och nationaldagar och sydde ett par kuddar i blått och gult. De gula rosorna kommer från en korsstygnsduk. Det är märkligt med korsstygn, de ser så stela och tantiga ut för sig själva, men när de kombineras med andra tyger, gärna med kontrasterande mönster, så händer något och korsstygnen får liv. Fårfällarna som döljer det förskräckliga fåtöljtyget kommer från Nämdö, somrigast av alla öar.

Tävling hos Hönapöna

2011-06-05T21:56:00.000+02:00

Jag följer Hönapöna sen ett tag tillbaka och hon har en tävling på gång där man kan vinna smått och gott, prylarna på Hönapönas bild ovan. Jag är gärna med och sprider denna tävling, Hönapöna är en trevlig blogg och vinsten ser användbar ut, eller hur!

Tunika till S

2011-05-31T22:05:00.000+02:00

Storasyster beställde en blus till den kjol jag sydde nyligen. Det blev en tunika i samma stil som den jag sydde åt Emiliten samtidigt som kjolen, fast med sprund fram i stället för bak. Jag ville nämligen använda en supersöt liten plastknapp med Beatrix Pottermotiv som Storasyster själv hittat medan jag kollade in tyger på Läkarmissionen och den måste ju få synas ordentligt. Tyget är från Heather Baileys serie Nicey Jane.

Jag utgick från livet till ett klänningsmönster i Carefree Clothes for Girls och smalnade och kortade det. Efter provning tog jag även in axelbredden lite. Tunikan är helfodrad, halsringningen vändsydd, stödstickad och broderad. Den lilla tampen fick jag sy med silkespapper under för att inte hela tampen skulle följa med nålen ner i spolhuset. Kantband i ärmhålen och hyllspets i kjolfållen. Den sitter jättefint på Storasyster, lite stor men det är ju även kjolen så det passar bra. Den kan hon ha nästa sommar också. Och kanske nästnästa.

A lined tunic I made for my 6 year old daughter. Fabric Nicey Jane by Heather Bailey, pattern (modifyed) from Carefree Clothes for Girls. My dd herself found the lovely button in the local charity shop while I was looking at old fabrics.

Tyger hos Karinottilia

2011-05-28T23:38:00.002+02:00

Ni har väl sett att Karinottilia säljer tyger från Amy Butler? Jag hoppas att det kommer att gå riktigt bra för Karinottilia, kul med vackra tyger och kul med människor som satsar på sin dröm! Jag hoppas även att jag kan vinna ett väskmönster eller tyger i den här tävlingen. Om jag inte vinner är jag rädd att jag kommer att köpa ett mönster till eller två. Jag har spanat in Weekender Bag (den på bilden) länge, men jag är rätt sugen på nya mönstret Spice Market Tote också. Hur det än går för mig i tävlingen: Lycka till Karinottilia!

Kalasvimplar

2011-05-25T20:49:00.001+02:00

Att sy ihop en herrans massa trekanter är motsvarar inte riktigt min uppfattning om en rolig sykväll. Jag behöver fixa med resårer, volanger, spetsar och stickningar om det ska vara riktigt kul. Men nu var det en väldigt älskad person som skulle fylla jämnt och jag hade faktiskt väldigt många mindre tygstycken som skulle passa så jag slog till och testade.

Att skära var någorlunda kul. Hurra för rullkniven! Jag gjorde en mall av kartong och skar av hjärtans lust. Sen lockade jag ihop bitarna två och två. Uuuuuuuh. Jag fäste trådarna genom att sy en tät raksöm precis vid spetsen. Sen fick jag klippa trådar. Pilligt. Några trådar hänger kvar, tror jag. Det roligaste var att lägga ut alla trekanter så att de skulle komma i någorlunda passande ordning. Lite som ett lapptäcke, fast utan större krav på precision och exakt likadana bitar. Sen sydde jag ihop hela alltet med overlocken till en lååååååång girlang, den är ungefär tio meter. Snyggt och festligt blev det. Jag kanske syr fler när jag samlat ihop tillräckligt med tygbitar. En liten kalastradition, kanske?

Jag höll på att glömma den!

2011-05-24T21:55:00.000+02:00

Jag fick ju en award av Mulliga M för flera veckor sedan! Jag blev jätteglad men skrev inte med en gång. Nu ser jag awarden på alla möjliga ställen och blir påmind ... Tack M, till att börja med!

Utmärkelser av detta slag förpliktigar oftast, även denna gång. Man ska berätta åtta saker om sig själv, och skicka vidare till personer - den här gången till bloggare som har mindre än hundra följare. Det är inte alltid man känner till hur många följare bloggar har men jag vet i alla fall på ett ungefär vilka som inte kvalar in. Jag börjar med de åtta sakerna.

1. Jag är 44 år.
2. Jag cyklar ofta till jobbet (en dryg mil) på en alldeles för trög cykel.
3. Jag är utbildad lärare i franska och spanska, fast jag jobbar inte med det.
4. Jag sydde ett nattlinne i slöjden som var för litet över bysten och för stort under bysten. Jag var då betydligt mindre i omfång men dessa proportioner förföljer mig än idag.
5. Jag bor i radhus.
6. Innan jag började sy hade jag dille på att renovera och fixa i trädgården.

Men jisses, det var svårare än jag trodde att hålla på att berätta saker om sig själv. Det får räcka! Eller jo. Jag tar ett par saker som de flesta av er vet men några kanske missat:

7. Jag började sy på allvar för två år sedan och har sedan dess sytt nästan varenda vecka.
8. Jag är inbiten symönstermissbrukare och funderar på att lägga upp ett tolvstegsprogram för att bryta denna överdrivna konsumtion.

Och så ska jag skicka den vidare då. Hm. Singh har redan fått av Mulliga M. Ja, Laine, som syr så fina kläder med spetsar! Lowellas tråd är inspirerande och rolig. Unique är ett nytt fynd för mig, med ursnygga vuxenkläder.

Det för den här gången. Nu ska jag uppdatera min blogglista. Hej hej!

Kläder till flickorna

2011-05-23T22:46:00.000+02:00

Känner ni till Carefree Clothes for Girls? Jag har sett den då och då och det var nog Lowellas lovord som fick mig att köpa den. Boken är verkligen fin och lite annorlunda. Inspirerad satte jag igång med två projekt till mina tjejer, inte ur boken men med idéer från den.

Dels sydde jag en fodrad klänning, eller snarare tunika, till Emiliten, i ren Carefree-Clothes-anda med skrynkliga tyger och massor med virkade spetsar. Mönstret är en justerad variant av en klänning jag sydde förra året. Det var riktigt, riktigt roligt att sy den. Möjligtvis var det lite frustrerande att få för sig att vändsy en klänning som är hopsydd både i hals, ärm, axlar och sidor. Jag försökte alldeles för sent och alldeles för länge på kvällen och bestämde mig för att sova på saken. Morgonen därpå gick jag upp klockan 6 - vilket jag normalt inte gör frivilligt -, så ivrig var jag att lösa problemet. Till slut kom jag fram till att det inte gick och sydde i kantband i ärmhålen i stället. Och det var nog bra för det är snyggt med kantband och jag behöver träna för att det ska bli ännu snyggare. Kantbanden kommer från en rosa linneklänning från Läkarmissionen och därifrån kommer även fodret (i bomull) som inte syns för det är kortare än klänningen. Lite synd att fodret inte syns för det har en rätt fin volang, men det håller upp klänningen och ger den fint fall. Linnetyget kommer från Broarne och jag har använt det tidigare i en klänning till mig själv. Spetsarna kommer från min spetsängel. Spetskragen är nedstickad för hand med ganska grov lintråd. I ryggen finns ett sprund med en knapp. Den här lilla klänningen är inte så perfekt sydd om man synar den i detaljerna - jag blev en smula ivrig och då har jag svårt att vara noggrann - men då det gäller tygval och komposition har jag sällan varit så nöjd.

Jag sydde även en kjol till storasyster. Som förlaga hade jag en femtiotalskjol som jag köpte på loppis förra året, superfin men hon börjar växa ur den. Femtiotalskjolen är hemsydd med infodring och blixtlås och jag gjorde ungefär likadant, fast med en volang och en duk. Idén med att sy fast virkade dukar på kläderna fick jag ur boken ovan. Jag tycker möjligtvis att det ser lite knasigt ut men storasyster älskar den detaljen så det var helt rätt.

Jag sydde kjolen lite för stor och det var storasysters egen idé att jag skulle sätta i en resår för att hålla den uppe. Det var bara att sy en kanal i infodringen, lämna två hål närmast blixtlåset och sy fast resåren där. När hon vuxit i kjolen är det bara att sprätta bort resåren. Volangen kommer samma linneklänning som kantbanden och fodret i den grå tunikan ovan. Den där klänningen - det var nog en mammaklänning för den var rejält stor - har fått fler nya liv, blixtlåset använde jag till exempel till den senaste prinsessklänningen.

Det rosa bomullstyget kommer från Freespirit och är designat av Heather Bailey. Emiliten har en klänning i samma tyg och vi var tvungna att ta på henne den för att övertyga henne att det inte alls var hennes klänning som storasyster hade stulit. Här poserar systrarna i vår ostajlade trädgård.

Rustik tunika

2011-05-16T21:05:00.003+02:00

Än så länge är det här tunikamönstret från Svenska Mönster ohotad favorit i min stadigt växande mönstersamling. Det är så välsittande. Det här är den tredje tunikan jag syr i mönstret. Jag testade den här gången att sy smockresår i stället för insnitt i ryggen. Det var första gången jag sydde smock och det gick väl sådär. Resåren hamnade lite för högt så att den faller lite märkligt i ryggen, men bortsett från det är jag nöjd. Urringningen rynkade jag något och sydde på ett gammalt band som jag bara knöt en enkelknut på längst fram.

Tyget är en ganska grov linneblandning från Broarne. Det har viskos i väven som luddar sig lite silkesaktigt efter tvätt. Därför har jag inte fållat eller kantat den utan sytt med trestegssicksack i hopp om att få den rätta fransiga, glansiga kanten efter några tvättar. Lite snopen blev jag efter första tvätten då framför allt ärmhålen hade fransat sig som bara den. Jag hade tråcklat dem och glömt att sy ihop dem ordentligt så tråckeltråden gick upp i tvätt. Turligt nog fanns det utrymme att sy ihop ärmarna ordentligt med overlocken, så nu ska den väl sitta. Blusen är med i Rae's Spring Top Sewalong.

Kommer jag att använda den? Jajamensan. Jag stormtrivs i den.

Kommer jag att sy i mönstret igen? Alldeles säkert! En klänning nästa gång, hade jag tänkt.

Min ordinarie fotograf var upptagen med disken när bilderna skulle tas så min äldsta dotter tog de bilder jag uppenbarligen inte tagit själv. Inte illa för en sjuåring, eller hur!

This is my third contribution to Spring Top Sewalong. The pattern comes från Svenska Mönster and it's my favorite, so far. The fabric is mix of linen and viscose and I left the edges raw, hoping that they will get a shiny frizz after laundry.

Mammablusar

2011-05-14T19:59:00.001+02:00

Ibland blir det fel, men rätt ändå. Det tycks som om empirlinje är bra om man vill dölja det som finns under linjen, så att säga. Dock får man tänka på att den där empirlinjen inte sitter åt för mycket. Då träder nämligen det som är under fram istället, som en trevlig bulle. Man ser ut att vara i sjätte månaden, ungefär. Fast man inte är det. Så blev det i det här försöket till att rita en egen blus. När jag experimenterar så här tänker jag att jag kan alltid slakta den om den blir misslyckad. Men det är ju svårt ju, när man lagt ner en massa jobb och trots allt är nöjd med en hel del detaljer! Lösningen är att ge bort grejerna till någon som klär bättre i dem. Någon som faktiskt är i typ sjätte månaden (förlåt, S, men jag har glömt vilken månad!). Min specialritade blus sitter bättre på min gravida kompis S än på mig, vilket säger lite om min förmåga att specialrita. Jag ska nog hålla mig till mönster i fortsättningen. Tyger från Amy Butler.

Den naturvita blusen är sydd i samma mönster som den tältliknande onionklänningen, fast en storlek mindre. Den passar också bättre på S än på mig. Tyg från en uttjänt bordsduk.

Nya blöjs till Emiliten

2011-05-08T21:45:00.000+02:00

Satte saxen i några vintageflaneller för att sy nytt till Emiliten. Den här gången tog jag mitt eget L-mönster och förlängde ett par centimeter för att få en XL-blöja. Det hade räckt med en centimeter, de blev jättestora! Ett litet inlägg med zorb blev det också. Det behövs inga stora inläggen till de här blöjorna, de har tre lager absorberande tyg i sig.

Vit Burdablus

2011-05-05T21:15:00.001+02:00

En blus sydd i samma mönster som den blå Burdaklänningen. Den här gången kommer tyget från Broarne, ett vitt bomullstyg med lite skrynklig struktur. Jag köpte massor med tyg men det krympte så mycket att det bara räckte till den här blusen. Det stod klart och tydligt i informationstexten att det var meningen att tyget skulle krympa så mycket men jag har lite svårt att fatta ibland, verkar det som. De virkade spetsarna kommer från en loppis eller från min spetsängel.

Den här gången sydde jag blusen utan blixtlås eftersom jag märkte att jag kunde dra den över huvudet. Den är visst större på mig än den är tänkt. Blusen är sydd i storlek 44 och jag ska nog ha 42 i plagg som inte sitter åt i midjan (jag har inte mätt sådär som man ska göra enligt mina syböcker, med snören och medhjälpare, det nöjet har jag kvar). Det blir lite överkurs för mig att sy blusen i 42 eftersom det här är ett plusmönster där 44 är den minsta storleken. Ärmkullarna blev för stora, i alla fall bakom axeln. Jag förkortade ärmarna (tyget räckte inte till mönstrets ärmar!) och använde mitt tunikamönster från Svenska mönster som förlaga, och nästa gång ska jag nog använda det till ärmkullarna också. Först hade jag tänkt sy dit ett band att knyta i ryggen men när jag provade blusen så jag att bandet skulle få vecken att falla tråkigare, så jag hoppade över det.

Kommer jag att bära den? Jag gillar verkligen den här blusen, vecken faller så behagligt och tyget är helt i min smak. Det här blir en sån där blus som kommer att ligga i tvätten jämt eftersom jag använder den så fort den torkat. Jag gillar den jättemycket. Det enda som stör mig lite är de överdimensionerade ärmkullarna men det kan jag stå ut med.

Kommer jag att sy i mönstret igen? Det här är den tredje blusen jag syr i det här mönstret (inklusive provblusen) och jag gillar alla tre, så ja, jag kommer att sy i det igen. Men jag måste testa det med en annan ärmkulle, eller försöka förminska den på något sätt. Jag skulle gärna testa en längre klänning också. Mönstret kommer från Burda 1/2010.

Den här blusen är ett av mina bidrag till Spring Top Sewalong 2011.

This blouse comes from a Burda pattern that I used before, in size 44 (US 18). The fabric is lovely and comes from a Swedish online store. I like the blouse and the pattern a lot, but next time I use it I'll try to make the sleeve puff differently.

Inspiration x 2

2011-05-04T21:36:00.001+02:00

Här ska ni få tips om två rejäla tidstjuvar. Man börjar titta, hittar fina grejer, tittar mer, hittar mer, och nästa dag har det kommit ytterligare en massa nya intressanta saker som man vill sy ... ojojoj ...

Den ena är Burdastyle, organiserat av Burda, förstås, men innehåller massor med annat. Under projects lägger du in bilder på egna projekt och länkar till sina bloggar. Dessutom finns det en massa gratismönster och tips och trix.

Den andra tjuven är PatternReview. Har du den minsta tendens till surfmissbruk och symönsterknarkande ska du undvika den här sajten. Här finns Simplicity, McCalls, Onion, Ottobre, Burda, med flera, stora som små mönstermärken, recenserade och rekommenderade (de flesta lägger bara ut mönster de rekommenderar). Här finns intervjuer, tävlingar och artiklar. Om du törs, gå till Review Gallery. Snart har det gått två timmar utan att du märkt det. Säg inte att jag inte varnade dig.

Hello temporary visitors from Spring Top Sewalong group. In this post I recommend two sites with great pattern inspiration, an give a warning to pattern abusers that might spend a bit too much time surfing around. Just click on the links and don't bother the Swedish text if you don't understand it.

Tunika från Burda

2011-05-01T23:09:00.000+02:00

Burda kom in sent i mitt liv och jag har blivit helt beroende. Många modeller är helt hopplösa, avancerade kavajer, långbyxor en masse och åttiotalsskärningar, men det brukar finnas en och annan modell i varje tidning som väcker min sylust - mycket. Det här plustunikan var en sån. Den dök först upp som klänning förra sommaren och återkom i senaste plus-numret som tunikavariant med långa ärmar. Källarveck (nytt ord för mig), omlottringning och hög midja. Måste ha.

Jag sydde en provtunika i en gardin från Erikshjälpen. Det är något polyestermaterial, luktar så när man stryker det. Hade nog passat bättre till foder. Kantbanden och skärpet är restbitar i linnetyg. Projektet kantades av motgångar - glömde klippa ur en mönsterbit, klippte en annan åt fel håll (som väl var fanns mycket tyg), men till slut blev jag klar. Puh.

Modellen har längre ärmar egentligen (eller kortare, om man tar den klänningsvarianten) men jag kände att det kan vara lite opraktiskt att så långa ärmar till vardags så jag kortade dem 20 cm. Kanske var det synd. Jag är inte helt nöjd med tunikan. Källarvecket fram faller lite tråkigt (beror kanske på tyget?) och rosetten bak är smått överdimensionerad. Midjebandet blev lite för smalt fast jag följde mönstret så jag misstänker att det fanns ett tryckfel (alternativt att jag inte fattat instruktionen). Det går en ärmsöm längs hela ärmen och det är jag inte så förtjust i. Den öppnar sig lite för mycket i urringningen också. Jag är petig, det ska man väl vara!

Kommer jag att bära den? Ja, det tror jag. Om inte så för att känna efter vad jag gillar med den egentligen. Det är rätt storlek och den duger till att skrota med hemma. Jag behöver såna kläder också. Men den får inte följa med till jobbet, och den får inte vara med i 2011 Spring Top Sewalong heller.

Kommer jag att sy i mönstret igen? Mja. Kanske. Om jag gör det kommer jag att rita om livet så att den har isydd ärm och går ihop lite snävare i urringningen. Jag bör nog lägga till en centimeter på livlängden också. Och så skippar jag rosetten och syr i ett (bredare) band hela vägen fram till blixtlåset i stället. Stora rosetter + jag = ingen bra kombination.

Nya tygblöjor på emiliten.se

2011-04-30T00:38:00.001+02:00

Jag har sytt nya tygblöjor som nu ligger på emiliten.se. Massor med fina flaneller, de flesta fodrade med tyger som håller rumpan torr.

Dessutom har jag sänkt priset på de blöjor som är kvar från i januari. Upp till 50 % rabatt!

Inspiration x 2

2011-04-27T21:49:00.000+02:00

Jag fick en kommentar häromdagen med frågan om jag kunde berätta lite om de sidor jag surfar på för att hitta inspiration till att sy vuxenkläder. Det är rätt många så jag tänkte ta upp två i taget, spana in rubriken Inspiration x 2 om ni är särskilt intresserade!

Jag börjar med två heta tips. Det ena är den grymt aktiva Grosgrain. Hennes blogg har typ två inlägg om dagen, minst. Hon bloggar om mode, vintage, skor, hår, tävlingar och en hel del om sömnad, framför allt refashion där hon syr om gamla kläder, men även nysytt. Jag har, om sanningen ska fram, lite svårt att orientera mig i hennes blogg men det finns många roliga tips och otroligt vackra (och stajlade) bilder. Just nu organiserar hon Free Pattern Month, där hon varje dag presenterar (minst) en tutorial eller ett mönster av andra bloggare. Det är blandat vuxenkläder, vuxenmönster och prylar och väl värt att hålla ett öga på.

Det andra tipset idag är Rae (hon med Buttercupväskan) och hennes återkommande Spring Top Sewalong (tidigare Spring Top Week men hon döpte om det eftersom det håller på i flera veckor). Jag var med förra året och det var jättekul. Bland de hundratals bidragen fanns det massor med fina toppar som jag skulle kunna tänka mig att sy. Jag tänkte vara med i år också. Häng med vet jag!

Oväntad inspiration i form av ett inlägg

2011-04-26T19:00:00.010+02:00

Ibland drabbas man av sån där påträngande inspiration, ett projekt som pockar i hjärnan och inte ger sig förrän det är genomfört. Okej, det händer rätt ofta, men det är sällan genomförbart, för lite tid, fel tyger hemma, ni vet. Men ibland funkar det. Då man bara kan ta fram tygerna, sprida ut dom på bordet, sy och genomföra sin lilla vision. Precis så var det här! Ett lapptäckesinlägg! De här flanellerna är gjorda för att sys ihop och det blir så himla snyggt. Med flanell av Anna Maria Horner, Zorb från Wazoodle och hampastretchfrotté och bambustretchfrotté från Myllymuksut. Så här gjorde jag:

1. Klippte ut flanellbitar som passade ihop till ungefär 33x35 cm.

2. Sydde ihop bitarna överlappande (avig mot rät) med 3-stegs-sicksack. Jag använder brodertråd (Robison-Anton) och det blir jättesnyggt.

3. Sydde fast namnetiketten.
4. Skar ut två zorbremsor 10x33 och två hampastretchfrottébitar 10x33 cm.
5. Sydde fast tre inläggsremsor, de två hamparemsorna i mitten och zorbremsorna på varsin sida. Först en söm längs remsornas kanter så att de hamnar på plats, sen ytterligare några sömmar så att det blir hållbart och snyggt. Ett quiltat inlägg!
6. Klippte till en bit bambustretchfrotté 33x35 cm och lade aviga mot aviga mot flanellbiten.
7. Overlockade 3 av sidorna.
8. Sydde två sömmar mellan de tre remsorna så att stretchfrottén håller sig på plats. Frottén åker gärna när man syr de här sömmarna, det är därför jag väntat med att overlocka den fjärde sidan.
9. Overlockar den fjärde sidan och fäster sömmarna.

Jag är SÅ nöjd med detta supersnygga inlägg. Det enda jag skulle vilja ha annorlunda är att remsorna är lite för breda, 9 cm eller till och med 8 skulle passa bättre i mina äldre vändsydda blöjor. Men det funkar i de nya overlockade där resåren inte går genom alla tre lagren. Det är så snyggt med den rosa brodertråden, till och med den kontrasterande tråden är en snygg detalj. Nöjd.

Beige bondblus

2011-04-24T20:47:00.000+02:00

Vådan med att vänta med att blogga om ett plagg man sytt är att ... tja ... hur gick det egentligen? Måste tänka efter noga. Mönstret är i alla fall samma som den raglanblus jag bloggade om här, Lila Tuellers Funked out Peasant Blouse. Jag sydde i en resår på baksidan för att den skulle falla snyggt. Efter att ha sytt tre blusar i det här mönstret får jag inse att det faktiskt inte behövs ett blixtlås i sidan. Särskilt inte när jag fått den vidd jag tänkt mig på kjolen (förra gången vände jag livets mönsterdel fel och anpassade kjoldelen genom att klippa bort sömsmånerna och lite till, innan jag insåg mitt misstag). Möjligtvis kan det vara så att jag ska ha en storlek mindre egentligen. Jag använder den största, 18, det ska motsvara 44 genom alla mått. Men jag ska nog testa med 16 nästa gång. Det är lurigt, det där med storlekar.

Tyget är helt underbart. Det är en blandning av bomull och linne, om jag inte minns fel, som jag köpte när Broarne reade ut en massa tyger för ett tag sedan. Tror att det hette Bonum. (Jag köpte en bit Magnum också). Den tygbit jag köpte räckte precis till den här blusen och jag fick avstå från att ha långa ärmar, som jag hellre hade haft. Det retade mig att jag inte köpte mer av tyget, och det var slut i butiken tills ... nämen det är väl typiskt! Nu när jag skriver detta ser jag att hon tagit in Bonumtyget igen . Här är det. Volangen och kantbanden på ärmen är sydd i en liten bomullsbit som jag hittade på Läkarmissionen och som har exakt samma kulör som Bonum.

Kommer jag att bära den? Ja, jag har redan haft den på jobbet. Jag hoppas att volangen ska lägga sig en aning för den vippar lite fånigt, i övrigt trivs jag riktigt bra i den.

Kommer jag att sy i mönstret igen? Jag tycker att det här är ett riktigt användbart mönster. Jag sökte ett mönster som man skulle kunna ha för att skaka ihop en blus riktigt snabbt och till det funkar det här mönstret ganska bra. I synnerhet om man skippar det överflödiga blixtlåset. Jag skulle vilja testa den med långa ärmar också. Och en storlek mindre (men då kanske blixtlåset behövs?), och aningen längre.

Påskhälsningar från mina barn

2011-04-21T23:45:00.001+02:00

De gav sig ut för att tigga godis hos grannarna men hade så svårt att släppa ifrån sig dem att de såg till att få dem inscannade, gav grannarna kopiorna och behöll originalen. Fiffigt, va!

Utmaning 2

2011-04-18T20:15:00.000+02:00

Vad paff jag blev då jag blev utmanad av Kakkakaffe att berätta lite mer om mig själv. Det var smickrande och oväntat - det här är den första utmaning jag fått som inte är direkt sy- eller pysselrelaterad. Här är frågorna.
1. Hur länge har du bloggat?
I ganska precis två år.

2. Vad handlar din blogg om och vad skriver du i den?
Den handlar om sånt jag sytt - särskilt tygblöjor - eller broderat.

3. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Det varierar verkligen! Jag följer massor med bloggar och kollar in de flesta när de uppdaterat, utom de som uppdaterar varje dag, det hinner jag bara inte med.

4. Vad gör din blogg speciell?
Det är väl en rätt typisk syblogg, med betoning på tygblöjor, tygbindor och vuxenkläder. Det är kanske inte så många som mixar just tygblöjor och vuxenkläder, de flesta som syr tygisar brukar sy mest barnkläder.

5. Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
Nästan bara ämnesbloggar - sybloggar, alltså. Jag skulle behöva uppdatera min läslista, den representerar inte direkt det jag läser. Jag gillar sybloggar som inte bara syr det vanliga (muddbyxor och klänningar, typ), och på sistone spanar jag nästan bara efter sybloggar med vuxenkläder. De flesta finns i USA. Jag kollar in ett par dagboksbloggar ibland.

6. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ingen aning, har inte tänkt på att fråga.

7. Har du träffat folk IRL, efter att ha träffat dem via bloggen?
Inte bara genom bloggen, men jag har träffat några genom Sjalbarn som först läst min blogg. Och jag har blivit hittad av en gammal vän tack vare bloggen, det är jag väldigt glad för!
8. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
Nackdelen är väl att man inte hinner blogga så smart som man skulle vilja, inte skriva de där begåvade texterna eller ta de där fantastiska bilderna. Jag har massor med idéer och de stannar i huvudet. Men om man tar det med ro och inte drabbas av prestationsångest finns det inte så mycket nackdelar. När man har en så här liten blogg drabbas man inte heller av några elaka inlägg eller kommentarer, det är faktiskt ganska bra.

Jag har inte riktigt klart för mig om det fanns några regler kring den här utmaningen, om man skulle skicka vidare eller så ... men skickar till de goda bloggvännerna Singh och Lowella!

Betsy i vårträdgården

2011-04-17T22:14:00.000+02:00

Ja, det är ju inte Emilitens storasyster som heter Betsy utan klänningsmodellen från Ottobre 6/2007. En rak västklänning med motveck fram, foder och fickor. Egentligen var jag på jakt efter en enkel A-klänning men varenda klänning i mina Ottobretidningar har en massa jox och till den här hör ett foder vars mönster jag tänkte testa till en A-klänning, men först sydde jag alltså hela klänningen. Den är sydd i två påslakan, ett som jag tidigare använt till en prinsessklänning och fodret i ett lakan som jag använde till Onionklänningen i förra inlägget.

Klänningen är kantad med remsor, från början hade jag tänkt ha en fin rosarutig snedslå men jag räknade fel så det räckte bara till fickorna. I halsringningen och armhålen gjorde jag remsor av fodertyget och tur det för det blev mycket snyggare än snedslån. Därmed ska jag sluta samla på mig snedslåremsor och skära till remsorna själv i fortsättningen.

Jag slarvade med tillskärningen; tyget skulle allt ha räckt med bättre planering men nu tog det tvärt slut när jag skulle skära till bakstycket (återigen: man ska inte vara för trött när man håller på med sånt här). Jag löste det genom att skära på skrådden, något som jag verkligen inte kan rekommendera eftersom tyget töjde sig åt helt oväntade håll så jag fick sprätta en del. Men till slut fick jag ihop det.

Nöjd med: dolt blixtlås och foder gör otroligt mycket för klänningens slutresultat, hittills har det alltid blivit lyckat. Kantremsan var ett oväntat plus.

Mindre nöjd med: den sömniga tillskärningen, förstås, och kantbandet runt fickan som blev sådär. Jag gjorde den här klänningen med provklänningsambitioner så jag var inte så rasande noggrann. Minst nöjd är jag dock med den raka skärningen i själva modellen. Den sitter löst upptill och lite tajt över höften. Det är många veck längst ner så det finns ordentligt med rörelsevidd för spring och klädklättring, och det är bra, men precis ovanför vecken är klänningen lite för smal. När hon vuxit i livdelen ordentligt kommer hon att ha vuxit ur höftdelen.

Kommer hon att använda den? Eh. "Den här klänningen är verkligen jättesnygg, mamma, men jag tar av den nu. Jag kommer nog att använda den i helgerna och inte så mycket i skolan. Den är väldigt snygg men det är ju inte som en Åhlénsklänning sådär. Den är lite ovanlig." Hrmpf.

Kommer jag att sy mer i det här mönstret? Inte hela klänningen, men kanske foderdelen, till en A-klänning. Typiskt nog så finns det just såna A-klänningar jag ville ha i senaste Ottobrenumret, hade jag vetat det så hade jag nog inte sytt den här.

Vi fotograferade i trädgården och utförde det obligatoriska testet för storasysterkläder: klätterträdet. Klänningen passerade testet, helt klart. Det blev massor med bilder och det är väl så när man tar bilder på sina barn att det är väldigt svårt att välja, alla blir ju så fina. Så här kommer ett gäng.

Onionklänning

2011-04-16T10:21:00.002+02:00

Ett starkt ha-begär drabbade mig när jag såg model 2029 från Onion. När jag köpt det kastade jag mig på det, fick hjärnsläpp och sydde en provklänning som var en storlek för liten - jag snöade in på att den skulle vara oversized och befarade att det skulle vara som på Lindex, ni vet, där storlek XS helt plötsligt motsvarar storlek 42 - ett misstag som var helt onödigt med tanke på att det i vanlig ordning fanns tydliga måttangivelser på mönstret. Sen blev det liggande ett tag. Men efter att ha sett en väldigt söt klänning på Tygaffärens blogg var jag redo för ett nytt försök. Det blev en provklänning i ett nyinköpt lakan från Erikshjälpen. Och efter att ha sytt den kan jag konstatera att den behöver anpassas en del för att passa mig. Empirbandet eller vad man ska säga går inte över empirlinjen utan rakt över bysten, vilket gör att kjolen börjar falla från bysthöjd. Har man då en tämligen omfångsrik byst, och kjolen dessutom är oversized, blir resultatet minst sagt tältliknande. Dessutom gjorde jag en tankevurpa som gjorde bandet lite för smalt när det egentligen borde bli bredare (så går det när man bara syr för sent på kvällarna). Detta skulle förmodligen passa väldigt bra som mammaklänning, fast inte för mig, dels för att jag inte tänker bli gravid igen, dels för att den faktiskt skulle vara för liten eftersom bysten under graviditeterna blivit ännu större.

Kommer jag att använda den? Ja, den är rätt skön faktiskt. Lakanet är ett riktigt bra klänningstyg, tunt och mjukt. Jag kan se mig själv gå till stranden med den här, det borde vara otroligt lätt att byta till bikinibyxan i den här kjolen. Eller något som jag går och skrotar hemma i, eller i trädgården (fast där har jag oftast byxor eftersom jag sitter på knä och påtar allt som oftast). Men inte på jobbet direkt. Men så är det ju också en provklänning. Ärligt talat skulle jag inte använda någon klänning sydd i det här lakanet på jobbet.

Kommer jag att sy den igen? Ja, jag vill nog inte ge upp hoppet helt om den här modellen. Med den raka v-ringningen och den vida kjolen är den lite prydlig trots tältaktigheten, jag får associationer till den koreanska traditionella klänningen Hanbok. Men den behöver som sagt justeras. Livet behöver uppenbarligen förlängas, och jag är inte säker på hur jag ska göra. Om man bara förlänger den måste även urringningen förlängas och då blir den jättedjup. Alternativet är att låta urringningskanterna gå i kors och då förstör man lite av den grundlinje som jag gillar med den här modellen. Förmodligen kommer jag att förlänga den lite grann och därtill bredda empirbandet (i stället för att göra det smalare, morr) så att kjolen börjar längre ner. Och så ska jag ta in vidden på kjolen en del. Ja, det blir nog en sommarklänning till. Om ett tag.

Två väskor avklarade

2011-04-09T17:31:00.001+02:00

Ett ufo som egentligen borde ha kommit med i marsutmaningen, men jag hann inte med. Den här väskan är gjord till min stora dotter och är tänkt att passa ihop med prinsessklänningen jag sydde åt henne i höstas. Mönstret kommer från Bags in bloom. Dottern valde själv det metall-rosa tyget, som jag hittat på Erikshjälpen, eller om det var Läkarmissionen. Biten var lagom stor för en väska. Det var svårt att sy i, halt och stelt. Därför blev den lite sned, det framgår inte så bra av fotot eftersom jag lyckades vinkla väskan så fördelaktigt, man får luta på huvudet för att se det ... Spelar ingen roll, dottern blev jätteglad. Jag blev i alla fall nöjd med dekorationsbandet som jag hittat på någon loppis och den lilla volangen som blev över från prinsessklänningen. Passar perfekt på väskan.

Desto nöjdare blev jag med den gröna sammetsväska som jag sydde åt mig själv, även det i loppistyger, loppisband och loppisblixtlås. Axelbandet kommer från en skrotad Oililyväska som jag slitit ut. Jag stormtrivs med den! Jag ritade ett eget mönster den här gången och det blev nästan perfekt. Nästa gång ska jag sy den lite djupare, och med djupare fickor. Och så ska jag komma ihåg att sätta i knappen innan jag syr ihop väskan, så att den sitter bara i fodret. Eller så gör jag ett lock. Den lilla plastknappen förtar vintage-känslan en smula, inte sant. Hursomhelst, det är inte min sista väska, jag är så nöjd att jag vill göra fler!

Använd det du har 4: sista blöjtrikåerna

2011-03-25T20:00:00.000+01:00

Så var turen kommen till projekt 4 i använd det du har, med ambitionen att använda allt av något. Nämligen att använda de tygblöjetrikåer som jag samlat på mig. Inte flanellerna, men bambufrottéer och annat. Innan det är gjort får jag inte börja på den laddning med underbara bambufrottéer som jag just fått hem från Myllymuksut, hårda bud eller hur.

Jag började med 19 tygisar totalt varav Emiliten får tre, Apelsin Gredilin 15 och en ska jag lotta ut någon gång. Jag håller på med 12 till, sedan är trikåerna slut. Här kommer ett axplock.

Använd det du har 3: Linnesärk, förlåt, klänning

2011-03-21T22:49:00.001+01:00

Den här klänningen är sydd i linne från Broarne stora tygrea för några veckor sedan och mönstret kommer från Onion, modell 2031.

Tyget var specialbehandlat för att inte krympa och supersvårt att skära i. Ärmen blev följaktligen felskuren - för liten förstås - så jag fick lägga in en liten kil för att den skulle sitta bra. Det blev helt okej.

Helheten tyckte jag blev sådär. Tyget och modellen ihop blir en särk som med något längre kjol skulle platsa bra i Körsbärsdalen, inte min stil faktiskt. Men lite elegant ändå, med det fina tyget och enkla snittet. Tror dock att modellen skulle vinna på ett tyg med mjukare fall.

Detaljerna gillar jag mer. Det var knepigt att sy sprundet i halsen och desto nöjdare blev jag med resultatet. Axelresårerna och skärpet gillar jag också.

Använd-det-du har-haft-länge-faktorn ligger i ärmlinningen. För sådär åtta år sedan köpte jag en blus som var snudd på för liten redan då den var nyköpt. Två graviditeter senare var den definitivt förpassad till urvuxna kläder, men jag sparade den eftersom jag tyckte så mycket om tyget, till att sy dockkläder eller nåt. Nu bidde det något till mig själv i stället, mycket bättre, eller hur!

Mönster på Tradera

2011-03-18T10:25:00.000+01:00

Sybloggstrender jag noterat på sistone:

- trosor (till bloggaren)

- magsjuka (hos bloggaren)

Några trosor lär jag inte sy i år, men jag håller så sakteligen på att återhämta mig från den andra trenden som jag hoppas ska vara snabbt övergående. Krya på er, alla ni andra som är drabbade.

Nå, det jag ville säga egentligen var att jag har rensat i mönsterhyllan och lagt ut ett gäng roliga mönster på Tradera. De flesta är för små för mig, andra passar mig inte i modellen helt enkelt. De finns här.

Använd det du har: Singoalla i Amy Butler-tyget

2011-03-12T00:10:00.001+01:00

Så här blev min singoalla till slut. Ärmar och kjoldel kommer från den misslyckade Onionklänningen så detta är återbruk minsann! Det snygga tyget kommer från Amy Butler och det har jag köpt via en coop. Livet kommer också från Amy Butler, det är lite mönstrat men det syns nästan inte på bilden, bättre syns det här. Bandet är ett viscosetyg från någon loppis.

Mönstret är Funked out Peasant Blouse av Lila Tueller. Jag är ganska nöjd men inte jättenöjd. Den sitter som synes lite skumt vid bysten, och är rätt pösig i ryggen. Jag ska nog experimentera lite med resår i empirlinjen, det finns tips i mönstret om hur man gör. Empirlinjen är förresten ett begrepp som jag lärt mig nyligen, nånstans under bysten.

Först gjorde jag en provblus i det här mönstret och kom fram till att jag behövde förstora kjoldelen en aning. Sen när jag sydde blusen i det här tyget som jag blivit så förtjust i, och sen fattade jag ingenting, jag fick inte ihop delarna. Det visade sig att jag klippt framstycket på fel ledd! Dessvärre upptäckte jag inte detta förrän jag redan klippt kjoldelen efter de konstiga måtten vilket gjorde att den lik förbaskat blev för liten. Lärdom: om det verkar konstigt så är det troligtvis det också, ta reda på vad som gått fel innan du justerar!

Jag är rätt nöjd, trots skavankerna, för den sitter himla skönt den här lilla blusen. Och med en enfärgad kjol till blir det rätt snyggt. Fotona ovan, som jag envist skulle få till utomhus i kylan, är tagna av min man, sen kom jag på att jag skulle ta ett självporträtt. Jag kanske borde skaffa en ny spegel om jag ska hålla på med sånt. Den här kommer från mitt barndomshem och har sett bättre dagar (typ Högdalen 1967). Därtill skulle den behöva skrubbas. Och varför stängde jag inte sovrumsdörren? Men tapeterna är snygga.

Använd det du har: Burdaklänning i blårutig voile

2011-03-09T23:02:00.002+01:00

Mönstret till den här klänningen kommer från Burda 2010/1. Jag var först lite skrämd av Burdamönstren, allt ser så svårt ut, men efter att ha testat förstår jag inte varför, det var inte svårare än något annat mönster. Klänningen, som tillhör plus-mönstren, har motveck både fram och bak och snäll passform.

Tyget är Anna Maria Horners Little Folks Voile. Jag beställde tyget via en coop och fick vänta länge, länge på det, säkert ett halvår. Mest av det mörkblå rutiga tyget och en yard vardera av det blommiga tyget i kantningen och det ljusblå i underkjolen. I november kom det så det har fått mogna en stund i min tyghög. Det är väl inte riktigt min grej med färgkombinationen blått och gult men det var den mest diskreta färgkombon som gick att få tag på i den här serien. Det är ett tunt, lite halt och väldigt mjukt bomullstyg. Om jag köper mer av de här voiletygerna ska jag inte sy en klänning utan en blus. Det är perfekt till blusar - väldigt skönt att bära - men lite för lätt för kjolen, det tenderar till att klättra lite runt benen. En underkjol är nödvändig.

Bortsett från att kjolen klättrar så smått är jag riktigt nöjd! Den är som sagt var skön att bära, tyget är mjukt och den sitter inte åt någon stans. Möjligtvis är den en halv storlek för stor, men hellre det än tvärtom. Av en lycklig slump ser det ut som att blixtlåset är noga planerat - det är det inte - för att rutorna ska passa ihop så gott det går. Och jag fodrade livet med det blommiga tyget. Det är roligt att fodra, har jag upptäckt, och det känns väldigt lyxigt att ha ett snyggt foder när klänningen hänger på galge.

Underkjolen får i det här projektet stå för Använd-det-du-har-haft-länge-faktorn. Det blå linnetyget kommer från en lång sommarklänning som är ett av de få plagg jag faktiskt slitit ut (inte tröttnat på eller vuxit ur). Det är minst 10 år sedan jag köpte den och åtminstone 5 år sedan jag lade undan den. Den var trasig i sömmarna men jag kunde inte förmå mig till att slänga den, och nu kom den väl till pass. Jag sydde en enkel resårkanal i midjan och en volang i det ljusblå rutiga tyget.

Utmaning 1

2011-03-04T17:33:00.000+01:00

Inga utmaningar i år, tänkte jag i början av året (som om inte mitt tygblöjeföretag vore en utmaning i sig). Jag ska bara sy vad jag har lust, när andan faller på. Särskilt inte Använd det du har från Beas Barnslikheter, som jag varit med i två (eller tre?) gånger förut. Vadå utmaning? Jag har nog med tyger att sy minst 48 Buttercupväskor och 27 tygblöjor (och väntar en stor leverans från Myllymuksut när som helst). Använd vad du har under ett år skulle vara en utmaning. Eller använd allt det du har under en månad (himmel!). Eller använd det du har och sy klänningar åt dig själv (det skulle bli lapptäckesklänningar i så fall för så många stora tygstycken har jag inte). Men så fick jag en så trevlig inbjudan från Bea själv, jag blev jätteglad Bea! Det är klart att jag är med! Med en särskild ambition att använda sånt jag har haft extra länge. Så blir det lite utmaning i alla fall!

2011-03-03T08:01:00.000+01:00

Tävlingsdags! Du kan vinna blöjan på bilden, eller en annan av de varor som är till salu på emiliten.se. Tävlingen finns hos på Josefines blogg. Blöjan på bilden är en Fattycake i storlek M med Amy Butler-flanell. Blöjan är fodrad med ett funktionstyg som håller rumpan torr och mellan flanellen och funktionstyget finns två tunna lager uppsugande bambu¨/bomull. Om du inte vill vinna blöjan kan du välja något annat, förutsatt att det inte är reserverat av en kund vid tävlingens slut 10 mars. För att delta ska du lämna en kommentar till inlägget i Josefines blogg, länkar du till tävlingen har du två vinstchanser! Tävlingen finns här.

Den finns på franska!

2011-02-21T21:56:00.000+01:00

Först tänkte jag att den här boken inte skulle vara något för mig. Japanska tunikor, det skulle aldrig gå, min figur är väldigt, väldigt ojapansk. Men flera bloggare på franska Japan Couture Addicts vittnar om att modellerna är stora i storleken. Nu är ju de flesta fransyskor i likhet med japanskor, och i skillnad från mig, oftast rätt korta och tunna, men ändå. Den största storleken borde väl gå. Nu har jag i alla fall lite kläm på vilka modeller som kan funka (och vilka jag ska undvika).

Nästa hinder var att hitta boken på ett språk jag begriper. Flera svenska entusiaster köper den finska översättningen, utan att för den delen kunna finska, och det verkar gå bra. Men för mig är själva läsningen viktig. Jag gillar att läsa mönsterbeskrivningar innan jag ska sova. Det är avkopplande och jag lär mig en hel del genom att läsa. En finsk bok vore helt enkelt inte lika kul. Då vore det japanska originalet intressantare, om än lika obegripligt. Men man ska då katten kunna fyra språk och inte finna denna bok översatt till något av dem! Att boken inte finns utgiven på engelska är en gåta, den är verkligen populär. Att den är översatt till finska (till ett riktigt lågt pris) är faktiskt ett ännu större mysterium, jag vet vad det kostar att producera en bok och upplagan kan knappast vara stor. Men på franska borde den finnas, tyckte jag, där finns ju så många entusiaster. Icke, i alla fall inte de första gångerna jag kollade. Men se, en dag fanns den där, på franska! Äntligen!

Nästa problem: att finna den till rimlig kostnad. Den finns på Fnac, där finns alla franska böcker. Fnac har fri leverans inom Frankrike. Utomlands skickar de bara med DHL. Det går fort och det kostar, typ 23 euro. Så mycket vill inte jag betala i frakt från Frankrike! Boken säljs även på Amazon. För 52 euro. Jamen vad är det här? 52 euro? Plus frakt! Jag var på väg att ge upp, men efter idogt googlande fann jag boken för rimligt pris och vanlig postfrakt på Bodoni, en handarbetsbokhandel i Paris. Att det ska vara sånt sjå att få tag på en bok!

Nu förstår ni att jag har betydligt fler mönster än jag hinner sy, har faktiskt inte hunnit sy mycket alls på sistone. Jag funderar på om jag ska gå med i ett tolvstegsprogram för att sätta stopp på mitt mönsterberoende, finns det något sånt? Steg nummer ett borde vara att faktiskt sy i några av mönstren (och inte bara läsa dem) tills man hittar några man gillar, så att behovet av nya mönster blir mindre. (Det funkade med tygblöjemönster, jag har slutat helt med att köpa dem!) Steg nummer två borde vara att sälja de man inte behöver. När man nu ska få tid med det.

Tygbindeprojekt i Indien

2011-02-14T21:39:00.001+01:00

Jag fick ett mejl från Kerstin Jurlander som gör praktik via Sidas praktikantprogram på en lokal utvecklingsorganisation i södra Indien. "Vi arbetar just nu med ett projekt för att starta upp att sy tygbindor med unga tjejer i några av byarna här. Många kvinnor använder bara smutsiga tygrester och mens är ett stort tabu." Tjejerna syr sina bindor för hand i återanvänt material, fleece från filtar och inlägg från handdukar, och med tryckknappar som kan sys fast. Eftersom mens är så stort tabu vill man inte gärna hänga bindorna ute och det är viktigt att de torkar fort. Därför klipper man en skåra i bindan så att man kan ta ut inlägget.

Kerstin föreslog att jag skulle berätta om projektet på Emilitenbloggen, och det gör jag gärna, jag tycker som hon att det är "häftigt att kunna koppla samman så olika miljöer och kulturer med varandra genom tygbindor". Häftigt var ordet, sa Bull - vilket häftigt projekt! Tänk att kunna påverka kvinnors liv på det här sättet. Jag gillar biståndsprojekt där man på ett praktiskt sätt går in för att stötta människor till att skapa sig en bättre vardag. Läs mer om projektet, Kerstin och hennes praktik på bloggen Livet i en sari. Och tack, Kerstin, för den fina bilden!

Edit: Kerstin hälsar att de har köpt in nya handdukar och filtar att göra bindor av så att tjejerna har nya och fräscha material att arbeta med. Pengarna till tygerna kommer från donationer, mer info finns här. Det fina fotot ovan är taget av Kerstins praktikantpartner Nadia Guettou.

Inspirerad igen

2011-02-05T23:42:00.004+01:00

Äntligen har jag lust att sy kläder åt mig själv igen! Inspirationen är tillbaka, med besked. Just nu vill jag bara ägna mig åt det här projektet så blöjorna får vänta ett tag. Planen är att hitta sådär 4-5 mönster som jag passar i och plocka av dessa när jag vill använda ett visst tyg. Ett inte helt lätt projekt, för jag har svårt att hitta något jag passar i. Jag har typ storlek 42 upptill och 44 nertill då jag handlar (då jag syr tycks det vara en storlek större) och har jättesvårt att hitta kläder som jag trivs i. Antingen sitter de åt på fel ställen eller så ser de ut som tält på mig. Men jag vet att det går för jag har några som sitter riktigt fint (de kommer för övrigt från danska Cream). Här ska hittas modeller som funkar.

Här ovan har jag radat upp de mönster som jag tänkte börja med. Och jag har redan hunnit testa fem av dem - jag sa ju att inspirationen var tillbaka med besked - ni fattar varför jag inte bloggat under veckan, eller hur. Jag syr ungefär mellan 21 och 23 om kvällarna ifall jag kan och behöver en kväll för att rita av och klippa ur mönstret och en kväll till för att provsy plagget. När jag syr skarpt lär jag behöva mer tid för då ska jag sy på mellanlägg, lägga upp och annat som jag struntat i då jag gjort provplaggen.

Första plagget, singoallaklänningen från Onion, blev en besvikelse. Tält upptill och tajt nedtill, och det kändes inte värt att lägga ut och trixa med tanke på att jag har så många mönster att testa. Det mönstret ska säljas. Mönster nummer två blev singoallatunikan ur syboken Sew Serendipity (längst upp till höger) och det blev faktiskt ännu värre. Superkrångligt mönster som inte alls leder till en fin modell, allt tyg i ärmhålan, typ. Jag behåller boken för det finns en jacka som jag vill prova i den. Men nu var det en singoalla skulle jag ha, så jag testade även Lila Tuellers Funked out Peasant Blouse, i mitten på övre raden. Och den satt fint! Hurra! Den har lagom mycket tyg över axeln och hänger fint över magen.

Sen lämnade jag singoallorna för annat som jag velat testa länge. Blusen/klänningen från Burda skrämde mig lite med ganska avancerade veck, men det blev häpnadsväckande snyggt, med fin urringning och fina motveck, så välsittande kläder har jag svårt att hitta i butik! Onion-klänningen med ok och resår är fin i oket men resåren sitter helt fel, jag ser väldigt gravid ut i den (och det är jag inte, får jag förtydliga). Men oket är som sagt fint så modellen blir kanske användbar när jag fått lite kläm på det här med skärningar. Nästa mönster på tur är en klänning från Svenska mönster.

Jag har inte tagit bilder på alla provplaggen ännu, bara den första klänningen. Tyvärr testade jag den i ett ganska fint Amy Butler-tyg. "Om jag inte vill ha klänningen kan jag använda tyget till väskor", tänkte jag. Men när klänningen väl var monterad så kände jag att jag ville ha det till just en klänning! Nå, det går kanske att använda delar av det till Lila Tueller-singoalla, och behöver jag köpa mer finns det på både Broarne och på Etsy. Nu vet jag alltså: så här ska jag inte göra, jag ska sy provplagg i ett riktigt trist - och helst enfärgat - tyg. Det fick bli ett ljungfärgat påslakan som det börjat gå hål i.

Här hänger den i vår strykhörna, den illasittande klänningen i det fina tyget. Lägg märke till att jag hängt en gardinstång i taket. Där hänger vi alla skjortor och klänningar som ska strykas. Otroligt bekvämt. Strykhörnan ligger i källaren i samma rum som syhörnan. 50-talsdörren med råglasruta längst bak är till salu för tjugo kronor om någon är intresserad!

2011-01-29T21:26:00.004+01:00

Fyra Fattycakes i storlek S! Särskilt nöjd blev jag med den gula, jag hade glömt att det tyget var så fint. Alla flaneller i Folksy-Flannel-serien är fina, med klara färger som håller sig bra i tvätt. Ugglorna i uggleblöjan blir upp-och-ner framifrån, men bakifrån blir den rätt och det är där det är mest tyg. Jag får hoppas att den hamnar på ett barn som gillar att ligga på mage!

Jag har väldigt svårt att slänga spillbitar om de är stora nog att användas till bindor eller inlägg. Känns det igen? Begagnade babyfiltar har jag samlat på mig också, för att göra inlägg av. Högen har vuxit sig så stor att det är dags att börja beta av inläggen. Jag har skurit och skurit - tack och lov för rullkniven som gör det ganska lätt att skära till inlägg - och sytt några av dem färdigt. De smala remsorna är boosters att använda i formsydda när man är hemma och kan byta ofta, de håller inte för så jättemycket (men man kan använda två förstås). De har en kärna av babyfiltsflanell (tjockt tyg som suger som papper) och ett-två lager bambufleece, och mönstrade tyger/bambufrotté på utsidan. Jag gillar såna inlägg för de är så lätta att använda, nästan som att använda formsydd med isytt inlägg, fast de torkar fortare eftersom inläggen hängs upp separat. Vikinläggen på 30x35 cm är sydda i ett lager trikå och ett lager flanell, materialen kompletterar varandra så att det blir ett mjukt inlägg med bra sug.

Premiär för emiliten.se

2011-01-25T19:00:00.001+01:00

Ja, den har smygstartat tidigare, men nu är det premiär på riktigt för emiliten.se och det firar jag med 10 % rabatt på alla lagerförda varor som beställs i januari! Nu finns det massor med RRP, formsydda en-storlek-passar-alla-blöjor, och ullbyxor att ha utanpå. Dessutom en massa begagnade ullbrallor.

I och med att jag numera lägger allt till salu på emiliten.se lägger jag ner Blöjbloppis. Den får ligga uppe några veckor till innan jag tar bort den, men det kommer inga nya inlägg. Jag har varit på väg att göra det länge men har inte haft hjärta att lägga ner den, det kommer ju faktiskt besökare varje dag. Men nu blir det konstigt att ha den när inte en enda av mina egna alster finns med. Tack ni som har varit med, det har varit roligt!

Himmel! Hon växer!

2011-01-23T22:59:00.004+01:00

Länge trodde jag att Emilitens alla ullbrallor skulle räcka hela blöjperioden, men rätt var det var sa det stopp. Över hälften av dem har oåterkalleligen blivit för små. Det är bara att sy nya.

Det rosa ulltyget kommer från en ylletröja som jag hade turen att hitta på en loppis. Annars finns det nästan bara grå herrtröjor som fungerar som blöjvirke, alla damtröjor brukar vara superwashbehandlade och blandade med syntetmaterial, det duger inte! Dessutom blir de så små när man tovat dem att det bara räcker till ett par byxor. Så var det med den här tröjan, och inte blev byxorna särskilt långa heller, ner till knäna går de. Mönstret har jag trixat ihop själv och jag snurrade till det vid tillskärningen så de blev lite smalare i midjan än jag hade tänkt. Det gjorde ingenting visade det sig: de sitter perfekt i midjan och jag slipper sätta dit en resår. I rumpan är de rejäla och det finns plats för rejält med inlägg. Inte för att det behövs, kisset hamnar oftare i pottan än i blöjan numera.

Emiliten älskar att fotograferas och poserade villigt i sina nya rooooosa ullbrallor. Men så fick hon syn på något. En älskad person i färd med att skotta snö, eller rättare sagt hacka is, på vägen till källartrappan. Sen kunde hon inte slita sig från fönstret.

Ja, just det. De finaste av de urvuxna ullbrallorna finns förresten till salu på emiliten.se.

Fyra pocketblöjor

2011-01-10T22:10:00.004+01:00

Tack alla ni som lämnade kommenterarer om min dotters broderi på barnens skaparblogg! Hon blev jätteglad och nu är båda storbarnen tokentusiastiska inför kommande projekt. Framför allt vill de designa broderier som jag ska brodera och sy fast på kuddar. En aning tidskrävande, eller?

Men i helgen la jag undan broderierna och sydde fyra beställda pocketblöjor. Jag syr inte så ofta pocket men till det här lilla barnet syr jag allt mamma ber om, det är lite speciellt med återkommande kunder. Avvikande tabbar i Traderatyger, mest frottétyger. Det svarta kardborrbandet är Applix fråm Myllymuksut och det gröna är Touch Tape från Kids in the Garden. Båda är bra, så bra som nu kardborrband kan vara - jag gillar det inte alls (andra, bland annat den här kunden, tycker att det är jättebra).

Jag fäste en remsa av fodertyget baktill i fickan för att fästa resåren snyggt och för att inte pulen ska skava mot rumpan. Det är lite trixigt men det blir snyggt, särskilt när man overlockar kanterna på remsan. Ibland brukar jag helt enkelt sätta resåren ett par centimeter nedanför kanten (det gör oftast jag med formsydda t.ex.) och det går betydligt enklare. Till fotograferingen lånade jag Emilitens blommiga inlägg som skymtar bakom foderremsan.

Kolla in mina nya etiketter från Worldwidelabel på Etsy. Liten och elegant! Och jag har registrerat domännamnet emiliten.se, som ni kanske förstår. Den går till min smygöppnade försäljningsblogg. Mer om detta kommer snart!

Finaste julbroderiet

2011-01-07T14:30:00.000+01:00

Min sexåriga dotter gav mig ett broderi i julklapp. En fullkomlig överraskning, hon har gjort det på fritids utan att säga något. Jag tycker att det är sagolikt vackert! Jag bad om hennes tillstånd att sy fast det på en kudde och det gav hon mig villigt (och något stolt). Hon är för övrigt inte bara duktig på att brodera, hon berättar glatt för mig när jag skrivit fel på datorn, en redaktör i vardande, tro? Hon hoppas på många kommentarer på "sin" blogg - vi har en pysselsida där barnen visar upp några grejer de har gjort. Välkomna in på Peppisarna skapar och skriv en kommentar, så gör ni min sexåring glad!

Icke längre ett UFO

2011-01-06T22:13:00.004+01:00

För några år sedan - tre, fyra? - sydde jag denna blomma i anundsjösöm med lingarn på en färdig duk. Och jag glömde att sy en av de röda blommorna. Nu har den äntligen blivit ditsydd.

Men hörni, vad svårt det är att fota i vintermörkret. Bilden är tagen på förmiddagen utomhus och blixten slog på för att det var så molnigt! Jag fick slå av blixten för tyget blir alldeles blankt av den. Men färgerna blev skumma. Det finns säkert någon finess i kameran eller fotobehandlingsprogrammet som fixar det där. Jag får lära mig det någon annan dag. Nu är det sent efter en synnerligen trevlig trettondagskväll (inte afton för det var igår det). Hoppas ni haft lika trevligt som jag!

Så här såg den ut i väntan på den fjärde blomman:

Pyjamas i Iris visa

2011-01-02T21:23:00.003+01:00

Efter att tjejerna har fått nattlinnen måste ju sonen få något att sova i också. Det fick bli en pyjamas i Strömmings mjuka bambutyg "Iris visa". Muddarna kommer från en liten bit stretchtyg jag köpt på Läkarmissionen, ett väldigt sladdrigt tyg men det funkade bra som mudd. Färgkombinationen blev jättefin. Jag använde samma mönster som till den pyjamas jag sydde för nästan ett år sedan. Överdel i Ottobres Creative Workshop och byxor från Gynthers, om jag inte minns fel. Han har tydligen bara vuxit på längden under 2010 för det gick utmärkt att sy med samma mönster, det vara bara att förlänga ärmar och ben. Min lilla kille som snart blir åtta.

Tygbindor

2010-12-29T21:13:00.000+01:00

Decembers tygbindeskörd!

Julbroderi på kudde

2010-12-29T00:31:00.003+01:00

Det här broderiet är inspirerat av en skiss över Anundsjösöm i en bok av Ingrid Eggiman Jonsson, fast det är inte Anundsjösöm utan trädda efterstygn, plattsöm, kedjesöm och franska knutar. Den blå färgen tänkte jag skulle associera till is, först hade jag tänkt brodera en massa små snöflingor också men det blev för pluttigt och inte bra så jag tog bort dem. Det är en ganska liten kudde, 35x50 cm. Det röda tyget till kudden har jag köpt på Läkarmissionen.

Jämförelse

2010-12-21T14:35:00.003+01:00

Måste bara kolla om det blir någon skillnad. Det lär nämligen bli bättre bilder om man hämtar dem från Flickr än från Blogger. Ja, faktiskt, blir det inte lite bättre skärpa? Den nedre bilden är laddad via Flickr. Tygblöjorna är Fattycakesblöjor i flaneller från Etsy och Tradera (den övre till höger).

Tre väskor

2010-12-19T16:13:00.001+01:00

De här två Buttercupväskorna är på väg till Rimbotrakten där jag hoppas att de ska trivas. Djurtyget är en vävd piké inköpt i Frankrike av min mamma, det fick piggas upp med lite bollar. Den främre väskan är sydd i tyg från en gardinkappa. Tyget får mig att tänka på ett teveprogram - en julkalender? - som gick när jag var mycket liten. I regnbågslandet, tror jag det hette.

När jag ändå höll på med väskor så sydde jag en i ny modell åt Emiliten själv. Själva väskmönstret kommer från den sockersöta boken Bags in Bloom, men det lilla broderiet har jag improviserat.

Nattlinnen

2010-12-18T19:18:00.002+01:00

Kolla coola tjejen i sitt nya nattlinne! Två stycken sydde jag, ett till lillasyster och ett till storasyster, i interlock från Michael Miller. Mönstret till båda är från Sy barnkläder av mjuka tyger av Åsa Lennartsson. Det var roligt att sy i trikå med overlocken, men jag fick kämpa en del för att få till kantbanden. Märkligt, det blev jättebra vid mitt första försök, sen har jag aldrig riktigt fått till det igen. Det kommer väl med övning.

Tyget räckte till en tygblöja också (och kanske en till), mjuk och stor blev den.

Med och utan inspiration

2010-12-15T21:27:00.000+01:00

Nu har jag grubblat färdigt på det som varit mitt dåliga samvete en tid. Höstutmaningen. Jag har sytt och sytt och inte ett enda plagg har jag sytt åt mig själv. Det enda jag sytt åt mig själv är en väska och lite bindor. Vecka efter vecka har jag tänkt att nu, nu jäklar, letat mönster och tyger och psssst, så har luften gått ur, ingen lust. Man kan undra vad det är som bara sätter stopp på inspirationen så där. Kanske är det just utmaningen som jag ser med en liiiten känsla av tvång? Tror inte det. Jag var riktigt taggad i våras av alla utmaningar. Kanske var det den krävande prinsessklänningen som tog knäcken på mig och väckte ett behov av att få ägna mig åt små projekt som blöjor, väskor och broderier (broderier är inte små projekt tidsmässigt men storleksmässigt brukar de vara hyfsat små). Projekt som man kan klara av utan att breda ut sig över hela syrummet. Projekt som man kan ha parallellt för att ägna sig åt det som känns roligast för stunden. Låta inspirationen styra. Här en bild på ett av de små inspirationsprojekten, en liten tygis åt Emiliten. Flanellen är vintage från Etsy, fodrad med en dryliner som jag köpt av Wanoo och den har ett mellanlager av bambustretchfrotté från Alanas coop.

Femtiotalsäpplen

2010-11-20T22:35:00.005+01:00

Det här broderiet är resultatet av ett smärre forskningsarbete. Jag lånade en bok på biblioteket för några år sedan - dumt nog antecknade jag inte bokens namn, det ska man alltid göra! - med en bild på ett broderi med äpplen. "Ur Mönsterkartong 14, Broderier i fria sömsätt, 1959", stod det i bildtexten. Mönstret kom från Svensk Hemslöjd, i modell av av Toni Hermansson, och jag bara måste få tag på det. Vi bor i ett femtiotalshus och det här broderiet såg väldigt tidstypiskt ut. På den tiden jag var mer besatt av broderier än av tygblöjor och efter idogt letande fick jag reda på att de här mönsterkartongerna fanns i Stadsbibiliotekets magasin. En kall höstkväll knatade jag iväg till Sveavägen för att låna mönster. Sedan blev det liggande i min lilla broderimönstersamling, tills för ett år sedan då jag började på det. Det finns noggrannt beskrivna garner och sömsätt som jag inte följt alls. Dels på grund av att jag ville använda det jag hade hemma, dels för att jag är lite för slarvig för att följa ett broderimönster särskilt noga, om det inte är räknebroderi. Fria broderier ska väl vara fria, eller hur? Nå. Det tog ett år innan jag blev klar med broderiet och slutligen monterade jag det på ett kuddfodral.

Elefanttyget är ett Ikeatyg som jag hittade på Läkarmissionen och spetsarna kommer från en snäll släkting. Spetsen på kortändan är särskilt vacker, jag har en liten bit kvar som jag ska använda i ett projekt där den blir mer framträdande. Innerkudden är lite för liten, i värsta fall får jag väl sy en själv som passar. En riktig äppelkudde som passar ihop med vårt femtiotalshus och med vårt äppelträd som även det är fött någon gång på femtiotalet.

Fler pul-väskor

2010-11-15T22:28:00.003+01:00

En i pul från Kids in the Garden, improviserad design. "Det gäller att inte blanda ihop den med aftonväskan", sa maken. Bah, jag har ingen aftonväska, det är totalt överflödigt i mitt liv.

En fodrad pul-väska i Buttercupmodell. Traderapolyester fodrad med 2-milspul. En riktigt rymlig grej.

Mer pul från Kids in the Garden, även den improviserad. Tyvärr tycker jag inte hon har tagit in så många fina tyger sen den här omgången (jag köpte det för något år sedan), det är mest ooga booga och små pippifåglar på alla pultyger. Inte min grej.

I stället har det blivit min grej att fodra pul-fodralen. Här ett litet för bindor.

Pul-väskor och tygblöjor

2010-11-11T20:30:00.000+01:00

Det har varit mycket på jobbet den sista tiden. Konstigt nog finns det ändå ork till att sy. Det är som att man behöver sy en stund för att koppla bort jobbet ordentligt på kvällen.

Följdaktligen har jag alltså sytt. Blöjor. Och väskor. Några tyger som legat länge och väntat på att få bli just blöjor och väskor. De gröna och bruna tygerna hittade jag bland dukarna på Läkarmissionen. Jag fastnade för det eftersom det fanns en stadkant märkt med 60 grader, det är inte ofta man hittar gamla tyger som är märkta. Mönstret är Buttercupväskan, den större varianten som man får med om man köper mönstret (som är gratis i den mindre varianten). Jag blev inte helt nöjd med axelbandet på den första så jag sydde handtag på den andra i stället. Det blev nästan en vintagekänsla på den. Väskorna är fodrade med polyester-pul från Kids in the Garden och har blixtlås från Bibbi.

Blöjorna nedan är sydda i Traderafrotté, jag har klippt upp nästan all frotté jag har för att öva på overlocken. Det här är den första färdiga omgången.

Väska till mig

2010-11-08T22:02:00.001+01:00

För över ett år sedan fick jag idén till en väska i mitt huvud, ritade och klippte ... och så stannade det där. Äntligen har turen kommit till att avsluta det här projektet. Det behövdes, för min handväska har tagit helt slut så jag måste ha en ny!

Väskan är sydd i ett Morristyg som jag hittat på Läkarmissionen, till min smala lycka. Jag gillar Morrismönster så där i största allmänhet (vi har den här tapeten i köket och den här i hallen, sakta men säkert ska jag nog morrisifiera hela huset, utom syrummet för där finns det nog med mönster) men det här är nog mitt favoritmorrismönster med sina mörka svulstiga blommor. I alla fall till väskor. Lite förvirrande är det för omgivningen som numera blandar ihop min handväska med min UFO-väska (Var ska jag lägga ditt busskort, Jenny? Eh, i RÄTT väska, tack!).

Mönstret är inspirerat av Tiny Happys väsktutorial, men jag gjorde en pösigare modell med mycket tyg. Den är möjligtvis liiite för stor för mina behov, men det där varierar från dag till dag, ibland behövs det en stor väska helt enkelt. Massor med fickor finns det och en lång axelrem så att väskan hänger på höften, en vana som jag lagt mig till med då jag burit Emiliten i sele och sjal. Jag gillar den.

Om ni är det minsta intresserade av att sy väskor måste ni kolla in DIY Bag Lover, jag har en banner längst ner på sidan för att jag lätt ska hitta dit och få inspiration. Där finns massor, massor med olika typer av väskor. När man läst ett antal av alla dessa väskinstruktioner fattar man ungefär hur man syr en väska utan att ens ha försökt. Icke desto mindre måste jag gå och köpa en väskbok, jag kunde inte motstå Bags in Bloom som jag läst om på Feeling Stichy. Kolla in författaren Susan Cariellos egen hemsida här. Å, jag vill brodera mer!

Lastintips

2010-11-04T20:40:00.000+01:00

Lastin kan vara ungefär 1 cm och ungefär 6 mm bred. Den smala varianten är mjukare men svårare att syr i för den snor sig så lätt om man drar för hårt. Om lastinet snor sig som ett snöre träffar inte stygnen som de ska och lastinet spricker lätt. Irriterande.

En dag upptäckte jag den här pressarfoten i sylådan. Den är till för knappar och ingick i standardsortimentet till min Janome. Skåran som tråden ska löpa igenom ligger lite åt sidan så lastinet håller sig platt även om man tar i, och det finns en skåra i mitten som gör det lätt att hålla lastinet centrerat. Jättebra, inga fler lastinsnoddar!

Tygbindor

2010-11-02T21:00:00.000+01:00

Senaste skörden.

Min nya kompis

2010-10-31T20:37:00.002+01:00

Nej, det är inte blöjan som är min nya kompis. Men titta noga på den! Den är overlockad! Det första jag sydde på min nya Bernina 700D. Min nya polare i syhörnan. Det kommer nog att ta lite tid innan jag lär känna den ordentligt.

Körsbärspris

2010-10-29T11:37:00.004+02:00

Jag har fått körsbärspriset, en award, av Lowellas tråd, tack, du är själv värld alla utmärkelser i världen!

Awarden förpliktigar, som brukligt: man ska berätta om tre saker som ligger en varmt om hjärtat, visa sitt favoritfoto och skicka vidare till fem personer.

Den första delen är lätt, familjen förstås, och min hobby, och mitt jobb faktiskt. De tre företeelser som dominerar mitt liv och konkurrerar om min uppmärksamhet. Jag har det bra.

Sen blir det svårare. Favoritfoto? Jag tror inte jag har något. Det finns ett foto som är bäst för varje tillfälle. Det skulle vara något på min man, och han vill nog inte vara med i bloggen.

Och skicka vidare till fem bloggar, jag som har så svårt att välja ... kolla min blogglista, och lägg därtill alla som jag följer, ibland blir jag mest inspirerad av broderibloggar, ibland av tygblöjefantaster och en annan dag vill jag bara titta på söta kappor. Jag kan inte välja. Förlåt!

Prinsessklänning # 3

2010-10-25T23:03:00.000+02:00

Nu är den klar, mitt jätteprojekt med UFO-potential. Min tredje prinsessklänning. Klänningen är sydd efter McCall # M5731. Det var rätt annorlunda från den tidigare prinsessklänningen från Stoff och Stil. McCalls klänning är rena rama teaterklänningen med fodrat liv och tokvid kjol. Stoff och Stil var inte så tillkrånglat i modellen och hade utskurna mönsterdelar, enkla att klippa efter. Å andra sidan var instruktionerna lite knapphänta och otydliga, möjligtvis en smula illa översatta. McCalls instruktioner är väldigt tydliga med bilder till alla moment, det är svårt att missa något även om man inte har engelska som modersmål. Jag lyckades trots detta missa att sömsmånen ingår i mönstret (det finns markeringar för var man ska börja och sluta sy!) och fick skära om. Hellre det än tvärtom.

Mina barn är långa i växten så jag tog största storleken, 7-8 år, till min dotter som skulle fylla 6. Inte bra - det blev väldigt stort. Hade jag varit smart så hade jag mätt henne noggrant men jag ville så gärna att det skulle bli en överraskning på hennes födelsedag. Då hennes födelsedag infann sig hade jag emellertid bara hunnit tråckla livet så den var långt ifrån klar. Fördelen med dett var att jag kunde prova det på henne. Det var alldeles för stort och jag kapade här och där ... för mycket. Jag fick lägga till kilar i ryggen och det funkade rätt bra. Däremot var det omöjligt att göra något åt det faktum att klänningen är alldeles för stor i urringningen - jag borde verkligen ha mätt henne från början. Nu får hon ha en tröja under tills hon vuxit i den.

Materialet är riktig budgetfrossa. Det gammelrosa satängtyget från Tradera kostade typ ingenting och jag har nästan lika mycket kvar. Den vita partysatängen från Stoff och Stil är det enda nya tyget men det behövdes det inte så mycket av. De virkade spetsarna har jag fått från min spetsängel. I ärmvolangen och urringningen finns en blommig bomullsstuv från Erikshjälpen (såååå fint, men ack så liten stuv) och ett spetsgardintyg som jag köpte i Tensta för massor med år sen (de har en rätt cool tygbutik där), kantad med spets.

Storasyster S är lycklig och imponerad. Detta är en riktig prinsessklänning, enligt henne, i glansigt rosa tyg och frasig, vid kjol. Den tidigare jag sydde var en smula för plebejisk för hennes sexåriga smak. Dock vägrar hon - med bestämdhet - att låta sig fotograferas i den nya prinsessklänningen. Hon har faktiskt gömt den för att jag inte ska kunna lura på henne den och snika till mig lite bilder. Kanske jag lyckas få det om ett par år, då klänningen är lagom stor på henne?

Fållen var, som jag befarade, tråkig, svår och vansinnigt lång. Jag fick kohandla lite med mina ambitioner för att överhuvudtaget bli klar med den här klänningen. Jag planerar att sy på en volang om ett år eller två, när hon blivit längre och vuxit i den på bredden, så att klänningen räcker riktigt länge. Jag kunde ju sytt en volang på en gång och sy på fler volanger sen förstås, men, tja, det blev en tråkfåll. Jag såg det som ett tillfälle att träna och, hrm, lära mig hur man inte ska göra. Inte det snyggaste jag sytt med andra ord, så var snälla och inspektera den inte om ni får möjlighet utan koncentrera er på ärmvolangerna, axelrynkorna, volangen i urringningen och ryggpartiet. Tack för att ni ville titta!

En väska - det var länge sen!

2010-10-17T20:48:00.000+02:00

En väska i enklare modell är ett ganska lagom projekt om man vill bli klar någorlunda fort. Den här buttercupväskan sydde jag på en kväll efter att barnen lagt sig. Jag följde Raes mönster sånärsom på det lilla locket eller vad man ska kalla det, och så är mitt axelband lite smalare. Och givetvis tog jag KAM-knappar i stället för magnetlås. Jag hade dock inga svarta honor så det fick bli lite kontrasterande färger på dem. Det svarta sammetstyget köpte jag på Dollys tyger i Vasastan för flera år sen och fodret kommer från en slaktad kjol. Fodret stärkte jag med Ultra Stable från Bibbi och så sydde jag på en virkad spets. Det blev många olika moment, men snabba; varierat och roligt. Möjligtvis blev lite för sent på kvällen ändå - locket hamnade lite snett, men man kan ju låtsas att det bara är en kreativ, unik detalj ...

Tygbindor och amatörfotograf

2010-10-14T21:28:00.006+02:00

Tygbindor. Igen. Tja, det här är ju vad jag har sytt på sistone. Lite olika modeller och jag kan tala om att de sitter perfekt allihop.

Lite annat har jag sytt också, ett stort projekt med UFO-varning, jag är nästan klar men det är ju så förbånkat tråkigt att fålla, men det blir nog klart snart och då får ni se vad det är.

Bindorna ovan är den sista bild ni får se tagna med vår Nikon Coolpix för idag är det min födelsedag och jag har fått en riktig kamera i present! Nedan får ni se den nyblivna amatörfotografen (hittills har jag fotat i princip för att jag därtill varit nödd och tvungen) in action medan den förkylda lilla dottern sover middag. Det spegelvända varumärket avslöjar att fotot är taget med kameran som syns på bilden. Fotot avslöjar även, om man tittar noga, att vi skulle behöva tvätta våra speglar.

Tygblöjemosaik

2010-10-03T23:28:00.003+02:00

Mosaikfnatt? Jo, jag tänkte visa upp lite av vad som hittills finns i Tygblöjegalleriet, ge medlemmarna cred. Lägg nu in riktigt många bilder så att vi kan göra massor med mosaik i olika färgställningar, hörni! Mosaik med Flickrbilder gör man på BigHugeLabs. Tygblöjorna är sydda, vänster uppifrån, av Pyssellycka, od andulky, Titinea och mig.

Flanelltyger i småbitar

2010-10-03T17:23:00.003+02:00

En tygbindefantast som också syr kom på idén att fråga mig om hon kunde köpa småbitar av flaneller till att sy tygbindor. Och det fick hon. Det kan fler få också, jag tar 200:- + frakt för åtta bindklipp på 20x25 cm. Välj av tygerna i mosaiken här! Tyget längst upp till höger har jag även i gult. Körsbärsflanellen har jag ganska mycket av så den kan jag även sälja per halvmeter. Se fliken med beställningsinfo om du är intresserad.

1. Flanell med fjärilar på blå bakgrund, 2. Flanell med blommor på lila bakrund, 3. Flanell med fjärilar på rosa bakgrund, 4. Flanell med blommor på vit botten, 5. Flanell med ugglor i retrofärger, 6. Flanell med peaceblommor, 7. Designflanell med körsbär, 8. Flanell med pirater, 9. Designflanell med gula rutor, 10. Designflanell med blå rutor, 11. Designflanell med gula honungsblommor, 12. Designflanell med gröna honungsblommor, 13. Anna Maria Horner , 14. Anna Maria Horner, 15. Amy Butler Love Flanel, 16. Amy Butler Love Flanell